God mat och en cykelkrasch

Var ska vi börja, det ljusa eller det mörka? Nå, vi börjar i den ljuva änden, födan. Dagen har bjudit på färdigmat från början till slut. Det var fyndkorgen inne på Coop City som gjorde jobbet. Prislapparna var så fantastiska så att jag inte ens ämnar nämna dem. Jag köpte fyra lådor till mig och drottningen, detta för att säkra upp hela dagens inmundiganden.

 

På eftermiddagen tog jag ett foto utanför huset. Det är tydligt att hösten har gjort sin ankomst, och antagligen ligger inte den första snön alltför många veckor bort. För mig får den gärna lysa med sin frånvaro, sommarfrisk som jag är.

  

På eftermiddagen hämtade vi Klara hos den underbara dagmamman. Vi fortsatte färden ned mot Strömpilen och Ica Maxi, där vi handlade två fyllda kassar, en fylld ryggsäck, och en pakethållare med spännband. Lite av det klassiska läget. Väl hemma packade jag in, och flickorna satte rak kurs mot Berghem och svärföräldrarna. Ingrids lillasyster skulle göra slingor på henne, bland annat. Jag blev sittande vid datorn.

Jag satt (så klart) bakom skärmen när dörren öppnades. Flickorna kom in, och mormor och morfar. Det första Ingrid säger är "Jag ramlade med cykeln", och i nästa ögonblick faller hon i gråt. Jag ser då skråmorna hon har i ansiktet, och det står klart för mig att det var ett riktigt fall. Det var ungefär vid Ålidhem centrum olyckan hade varit framme, och min älskade hustru hade blivit liggande ett bra tag efter fallet. När hon säger "Allt jag ville när jag låg där ville att du skulle ta upp mig" sved det inom mig. Att jag inte var på plats. Att jag satt i kalsonger framför en monitor, just som detta fasansfulla hände.

Lyckligtvis satt inte Klara i barncykelsadeln, utan hon reste tryggt i mormor och morfars Volvo kombi.

 

Kvällsmåltiden blev den stora fröjden. Shishimi & Chili Chicken. Så har vi kollat ett avsnitt på Mad Men och varvat ner. Snart avrundat första säsongen. Sweet.

Godafton, mina damer och herrar.