Igår, fredagen den 26 november, fyllde vår älskade lilla prinsessa tre år. Tänka sig, så fort tiden går. Det känns som alldeles nyss hon var ett litet spädbarn. Oj oj oj. Det känns som att första skoldagen bara är ett stenkast bort. Och seriöst, fyra år är ingen tid. Jag var sysselsatt i ärans tjänst från förmiddagen och fram till sena eftermiddagen. Den SMS-angivna planen var att jag skulle trampa raka spåret till svärföräldrarna och Berghem. However, jag kände mig svettig och lurkig, så beslöt att lägga om rutten. Knappt femton minuter senare stod jag innanför dörren på Ålidhem. Hoppade in i duschen, och inte långt senare var jag åter hjulburen. Det nalkades rå fisk. Sushi. Jag älskar detta japanska(?) påhitt. Hiskeligt gott. Arrangemanget var något av en blandad celebration för Klara och Ingrids pappa, som fyllde år för bara ett par dagar sedan.
Framåt kvällen susade vi hemåt. Jag på hjul, medan flickorna åkte bil. När vi sammanstrålade visade det sig att vår lilla prinsessa hade somnat i bilbarnstolen. Vilken dag det hade varit för henne. Nu hade den gått mot sin ände.
Jag stämde då spelplan med min gamla klasskamrat Petter Blå, och blott tjugo minuter senare satt jag ett kvarter bort, i gott sällskap som i B3. Det kom att bli en härlig kväll. Vi drog ganska snart till en annan festplats, med ytterligare ett glatt gäng. Nån timme senare befann vi oss på Corona, allesammans.
Det var ett dimmigt mingel och mycket vimmel. Sådana stora tillställningar blir i regel för mycket för mig, så även denna gång. Tröttheten kom att infinna sig, och det goda sällskapet till trots avvek jag. Den där hungern, ni vet.
Jag svängde förbi Baloo och bad att få nåt fett. För åttio pistoler fick jag en låda som skulle vara smakrik. Jag knatade mot porten. Som jag kom innanför tröskeln kände jag tröttheten. Maten då? Nä. Pass. Jag ställde in lådan i kylen och blott minuter senare var jag i drömmarnas trädgård. Vilken kväll.
Idag är det söndag, och jag har inte varit särskilt aktiv på något plan. Räkningar närmar sig förfallodatum, men en avi verkar vara spårlöst försvunnen. Får ringa upp och be om OCR imorgon måndag. Än finns det tid. Nå. Jag har i varje fall hunnit få i mig gårdagens hamburgertallrik.
Vidare har vi ätit tårta. Mums, vilken god tårta. Drottningen har konstruerat den helt på egen hand, botten och allt. Nu är planen att vi ska avrunda vecka 47 med pizza på Ali Baba. Något av en klassiker, i min familj.
Ciao!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar