Nyårsafton 2012

---

Fyrverkerierna

Jag hade precis klivit av mitt skift och hade även hunnit förbi Systembolaget var jag hade köpt en flaska rött vin. En bild på mästerkocken Per Morberg prydde flaskan. Det här kunde inte vara dåligt. Nu var det fireworks på agendan. Så, Klara har tidigare sagt att hon vill ha en lila raket, så det blev vad jag letade efter. Det var en bisarr kö här inne, och väl framme stod det klart att det mesta var slutsålt. Visst kunde jag köpa nån stor pjäs för femhundra kronor och uppåt, men det kändes sinnessjukt ovärt.

---

En målad dinosaurie

Hemma. Gårdagens slask höll i sig, men nu var det mer tal om en äcklig snösörja än glashalka utomhus. Lokalpressen hade skrivit om situationen och jag hade där lagt mina två cent på en mindre spaltmeter. Som sagt, nu var jag hemma. Ingrid tog en sväng på affären, och jag satt då ner i soffan med Klara. Hon hade fått ett set bestående av två dinosaurier i trä av sin moster Kerstin, och ett gäng tuschpennor till. Jag förstod kittet som att man skulle färglägga djuren, och sedan ha ställbara modeller. Det följde liksom med små träbitar så man kunde ställa djuren upp. Nå. Klara ville måla de förhistoriska bestarna helt i lila. Hon sa att hon tyckte om färgen, och att de skulle vara just den färgen, så då blev det givetvis också så. Jag hjälpte henne att fästa träbenen under, sedan satte vi upp dinosaurierna på IKEA-hyllan i köket. Där kommer dom nog att stå en smärre evighet.

---

Porslin

Kvällens äventyr blev en bjudning hem till Alexander och Alisa Karlsson. De bor bara ett par kvarter bort, och det var en fin middag i görningen. Vi var på plats där strax före klockan sju på kvällen. Middagen var utsökt, jag tog flera backningar. Detta gjorde sig dock gällande, och jag kom följdaktligen snart att finna mig själv behagligt nedslagen på parets porslin. Här fann jag sinnesro, och gick i lugn och ro igenom dels va som försiggick i mitt stilla sinne, dels den sociala tidslinjen. Jag tittade på pappersrullen jag hade ställt vid mina fötter. Jag beundrade den klassiska trähyllan som paret hade. Den såg ut att vara av äkta drivved. Jag tog tillfället i akt och fotograferade möbeln. När jag till sist kände att det var dags för mig att åter ansluta till sällskapet utanför kände jag hur den där sedvanliga ångesten kröp över mig.

---

Nattning

Det hade blivit sent. Klockan var här kvart i elva och barn ska inte vara vaken så sent, inte ens på nyårsafton. Emil var redo för välling och vi tänkte att vi skulle prova att även söva Klara här. Visst, hon kröp ner med Emil och en vällingflaska, men vi fick avbryta projektet. Klara ville inte sova.

---

Kaboom

Det här är alltså fyrverkerisatsen jag nämnde tidigare. Som ni ser ett gäng små rakter, sedan klassiska gröna bollar, och något som liknar smällare nere i botten. Det var i samband med att parets son Emil skulle sova som jag gick ut, i sällskap med Ingrid, Klara, och Alexander. Vi gick först bara bakom huset, men då en äldre man stod och hyttade med näven i fönstret förflyttade vi oss ytterligare en bit. Kastade ett gäng gröna smattrande kulor och avfyrade två raketer. Klara tyckte att det var otäckt, och ville att jag skulle sluta.

---

Tolvslaget

Nu började det vi alla väntade på att närma sig, och samtliga satt då ner i parets soffgrupp. Jag var rätt avslappnad. Faktum är att jag var helt försjunken i tankar. Jag såg och hörde den gråhåriga mannen stå och prata i den nyårsgalan som SVT kör varje år. Jag kände igen honom från ifjol. Jag tänkte på vad som rörde sig i mannens huvud. Jag undrar om han — trots den oundvikliga mänskliga sorgen i att han går på ålderns höst — gladde sig åt att ha troligtvis skulle bli mer ihågkommen än gemene åttioåring som syns i entrén på Konsum när h*n står och väntar på att få köpa sin Bingolott. Ja, kanske. Här sitter jag då nedslagen i Alexander och Alisas soffa. Klockan är ett par minuter över tolv, jag dricker lite mousserande vin, och förstår någonstans i mitt stilla sinne att världen mot alla odds inte gick under 2012.

---

Hemfärden

Här gick färden hemåt. Det var ett livligt Ålidhem, fastän klockan var strax före halv ett på natten. Vi sprang igenom ett antal klungor av människor. Jag slängde ett par sådana gröna kulor runt omkring mig. Jag kände mig onekligen lite busig. Vi var ju nu inne på ett helt nytt år, och dessutom är det första gången sedan 1987 som vi har ett årtal med fyra helt olika siffror. Ni kan läsa hela artikeln här.

---

Popcorn

Klarade somnade genast när vi kom hem. Ingrid gjorde popcorn och så satte vi oss i soffan och såg andra delen i den dokumentär som SVT presenterar om den klassiska statsministern Olof Palme. Oerhört intressant. Jag tänkte hela tiden på min mamma, hon hade så många åsikter om just Palme. Har jag förresten nämnt att jag låg i min spjälsäng bara nåt kvarter ifrån, när skotten gick av? Man kan praktiskt taget säga att jag hörde skotten. Eller är det i plural? Singular? Jag måste läsa på. Gott nytt år.

---

Årets sista söndag

Vi har nu årets sista söndag, och dagen före nyårsafton. Igår lördag när jag klev av mitt skift kände jag mig helt säker på att det skulle vara mitt sista förvärvsarbete för året. Nå. Jag hade precis hunnit uppleva den kalla röken från mynningen på en Mariestad Old Ox i sängen, när det flaggar på min lur.

Jag ser namnet på säljchefen på den gigantiska stormarknaden på Ersboda. Jag tittade på telefonluren i några sekunder, medan signalerna gick. Jag drog sedan den gröna svarsknappen till höger. Vad jag hade för mig imorgon, söndag? Nej, ingenting särskilt. Expert har ju gått i konkurs, och jag får höra att vi tills vidare har deras gamla lokaler på lån, vilka för tillfället rymmer en slags REA med allt från julen. Ja, men 9-18 skulle bli bra då? Ja visst! Så var samtalet slut. Det blev en tidig kväll för mig. Den avrundades med Seinfeld i sängen.

Så var det plötsligt söndag, och klockan ringde. Jag käkade frukost, ackompanjerad av vårt socialdemokratiska kommunalråds Lennart Holmlunds blogg på Västerbottens-Kurirens webbplats. Jag kastade ett öga på termometern och fann att det var sånär som nollgradigt. När jag kom ut till cykeln skulle jag finna väglaget bedrövligt. Vi snackar glashalka. Det var ett mirakel att jag tog mig hela vägen, men det gick vägen. Musiken i mina hörlurar gjorde mycket för hållningen, vill jag tro.

Väl på plats blev jag givetvis stationerad i nämnda etablissemang, formellt kallat "Fyndmarknaden". Det var inte tal om ett överdrivet kundunderlag, men visst kom det folk. Det dröjde dock mellan de faktiska transaktionerna, och att det fanns lite teknik ombord gladde mig. Två modeller på surfplattor sålde jag, bland annat. Den ena var en 10" Zenithink, och den andra var en 7" Dmtech. Jag var mer imponerad av den mindre. Den körde Jelly Bean och hade dubbelkärnig processor. Båda hade en prislapp på 1099 kronor, vilket var i billigaste laget.



Här förenar jag då nytta med nöje. Jag demonstrerar vad man kan göra en stor surfplatta, samtidigt som jag står redo att betjäna kunder med allt från utslag till att packa ner deras varor i påse. Jag är den där killen med hundra bollar i luften, samtidigt. Klockan var tio över elva när den första kunden ifrågasatte om jag inte egentligen var på nåt annat ställe. Drygt tio minuter senare kom en annan kund med ett instick om att jag hade 'roligt skägg'. Klockan var tio över tolv när jag blev avbytt av en kollega.

Intressant öppning, to say the least. Med facit i hand kan jag kort och gott säga att dagen flöt på bra. Jag är inte lika välsmord här som inne i stan, men det känns ändå stimulerande och utmanande, i synnerhet när det inte finns en dator man kan fråga om hyllplatser och sortiment, och varuhuset är gigantiskt. Jag gick på lunch klockan tre, och gick då med raska steg till charken, var jag högg en hel kyckling, och en låda billig potatissallad (X-tra). Gick med minst lika raska kliv mot dörren mot personalutrymmen, till säkerhet, bort från frågor som jag inte har raka svar på. Att glida runt i "matdelen" av stormarknaden iklädd företagsuniform är naturligtvis farligt. Jag kan bl.a. bli ombedd att redovisa för skillnaden medllan Zucchini och gurka. Ni förstår säkert.

Jag gick i alla fall in till den stora lunchssalen, tog betalt av mig själv, tog tallrik och bestick, och tog sedan plats vid ett ledigt bord. Lät hela kycklingen falla ner på tallriken, och hällde ut hela potatissallden över den. Tallriken blev överfull. Jag försökte mig på 'damage control' i att med skeden ösa tillbaka potatissallad i lådan. Det gick sådär. Det hade redan börjat rinna ut över bordet. Det var alltså bara att börja grisa, erhm, ursäkta, jag menar käka.

Två tjejer satt i soffan några meter från bordet. Jag hörde hur de pratade med mindre och mindre bokstäver alltigenom min måltids gång; till slut satt de i princip och viskade. Tissel och tassel, hann jag uppleva. Jag hann då givetvis bli paranoid. När jag hade ätit upp (rubbet, givetvis) var jag väldigt noggrann i mitt förfarande. Jag gick först och hämtade hushållspapper och samlade upp det värsta från bordet. Sedan tog jag disktrasan, med vilken jag körde inte ett utan två varv, det första med en liten uns diskmedel i. Oj, timmen gick fort, och det var dags att åter äntra golvet.

Dagen förflöt. När det var mindre än en kvart till att jag skulle ha full dag och vara redo för utstämpling när det ringer på den interna telefon som jag blivit dedikerad på förmiddagen. Jag svarar. Det är säljchefen. Hur har dagen gått? Jo vars. Ja, hur hade jag det imorgon, på nyårsafton? Mjo, mjao. Skulle jag iväg någonstans? "Nja, mjao, njae, inte direkt." Fanns det utrymme? "Jajamensan!" Vi låste således ytterligare en dag av renodlat förvärvsarbete. Vi får inte glömma att jag ännu är ung.

Årets sista lördag

---

En kylig förmiddag

Hon är strax före halv åtta, och jag har just käkat frukost, och förbereder avfärd in mot stan, var vad jag tror ska bli årets sista skift i ärans tjänst skall komma att gå ner.

---

Snöstorm

Jag klev av fyra och när jag kommer ut märker jag att vädret slagit om. Det är inte särskilt kallt, men vi snackar snöyra utan dess like. När jag passerar den klassiska röda LED-tavlan utanför Vattenfalls hus efter Kungsgatan visar den -2° C. När jag rullar genom skogstungen på Sofiehem känner jag att en hinna av slask har lagt sig på mina glasögon, så att jag knappt ser något. Jag vänder mobiltelefonen och avfyrar en blixt. Visst är jag visually impaired här. Inget snack om den saken.

---

En sovande unge

Jag kommer till en tom lägenhet. Går till kylskåpet och hämtar en Mariestad Old Ox, och sjunker sedan ner i soffan. Jag rör mig ingenstans, långsamt. Sen ringer Ingrid. De hade varit på Strömpilen. Snöovädret hade nått dem också. De hade tagit en taxi hem och var nu utanför. Klara hade somnat. Jag sprang nedför trapporna i bara långkalsonger. Jag ser taxibilen rulla iväg genom snöyran. Klara sover. Jag bär henne uppför trapporna och lägger henne på sängen.

---

Badkaret

Det blev ingen jättelång tupplur för Klara. Hon vaknade praktiskt tagit under avklädningen, och alltsedan dess var det lek och stoj. Här tog vi ett bad.

---

Middagen

När jag och Klara kom upp ur badkaret möttes vi av detta. Oj oj oj. Jag skojar inte när jag säger att det var sagolikt.

---

Teenage Mutant Ninja Turtles

Klara har ju fattat smak för samma sköldpaddor som jag och min barndomskompis Jimmy älskade när vi var små. Idag hade tydligen Ingrid gett Klara sin allra första DVD-film med de gröna mutanterna. Inte alls fel, tyckte jag.

---

Academics & Kalle Gracias – Älvdansen (med Tove Linnea)

Nytt alster från Norrland, läs artikeln här.
Vi välkomnar det med öppna armar.

Rengöring: Logitech MX518

Den klassiska Logitech MX518 har tjänat hushållet väl i ett par år. Modellen har varit med sedan tidigt 00-tal och fått grymma recensioner från alla håll och kanter. Jag är också riktigt nöjd. Den är stadig, och sitter klockrent i handen. Den senaste tiden har jag dock börjat störa mig på ett slags ljud som kommer vid vanligt vänsterklick. Det är som att den lilla "klickmekanismen" under plasten klibbar några enstaka millisekunder för vart och vartannat klick. Sådant kan driva mig till vansinne. Så, jag bestämde mig för att ta tag i saken. Hur svårt kunde det vara? Jag tog fram en bitssats och lämplig bits. Avlägsnade först de underliggande glidytor som dolde skruvarna. När jag tagit bort de tre skruvarna och delat de två huvuddelarna händer det som inte får hända. Två små fjädrande metallbitar studsar iväg åt varsitt håll. Jag bryter i samma sekund ihop. Nu var det kört. Nå. Jag hittade följande video, och den här tyska mannen hjälpte mig att analysera donet, och med hans hjälp fick jag också ordning på "die kompletten meckhanismen", som han uttrycker det. Mannen är intressant.

Julklappar och sovmorgon

---

Första utflykten

Vi hade legat och dragit oss länge denna torsdag, det ska vara sagt. Jag hade inget på min agenda förrän en bra bit in på dagen, och Klara är julledig från sin dagmamma, så man passade ju på. Här hade vi i alla fall tagit oss ut. Jag och Klara var skickade på uppdrag upp till Ålidhem Centrum med en kort inköpslista. Vi valde givetvis Stiga Snowracer som färdmedel. Innan avfärd klättrades det dock lite i snödrivan på gården. Skoja inte att det är drygt att plumsa i djupsnö när man inte har nån bra (tät) skarv mellan sko, strumpa, och byxans nedre ände. Ni vet säkert hur jag menar. Det eviga gisslet.

---

Lunchen

Pyttipanna. Tyvärr visade det sig att vitlökssåsen var slut. Jag brukar alltid köra rejält med aioli på denna lunch, sen svartpeppar och ketchup. Den här gången fick det då alltså bli endast ketchup och svartpeppar.

---

Långkalsonger

Dessa fick jag av Ingrid i julklapp. Det är ett par vita långkalsonger som ingen mindre än fotbollsspelaren David Beckham har designat. Jag vågar gissa att prislappen är därefter. Men titta så rejäla de är. Dubbelt lager för knäna, t.ex. Kan ni tänka er?

---

Agent 007

Den här deoderanten fick jag också av min älskade Ingrid. Tydligen är den brittiska agenten väldigt populär just nu, om det har något med Daniel Criag att göra vet jag inte. Nåväl. Jag fick då den roll-on ni ser här på bilden. Tacksamt.

---

Middagen

Korvstroganof. Jag tänker alltid tillbaka på skolmatsalen när jag äter den här rätten. Det bästa jag vet är när den är lite fyllig i konsistensen, om ni förstår hur jag menar.

---

Öronsnäckor

Det här var en av mina julklappar till Ingrid, om än den kom sent omsider, detta då jag inte fann den förrän den låg på ett rea-bord på annandagen. Just typiskt. Nåväl. Ett ekonomiskt dubbelpack är det som ni ser. En splitter följde också med. Ingrid valde de svarta öronsnäckorna, jag fick de vita. Det blir schysst att matcha mina nya vita långkalsonger, till exempel.

---

Även hockeyspelare tar till sociala medier

Jag ramlade över detta av en ren slump. Nämligen, jag är inte särskilt politiskt intresserad överhuvudtaget, men av någon anledning följer jag ändå Vänsterpartiet Kommunisternas förra ledare
Lars Ohly, och han hade alltså 'retweetat' den här killen, som det så fint heter i en värld av sociala medier. Jag känner heller inte till hockeyspelaren ifråga, och har inget större sportintresse överhuvudtaget, detta trots att jag — på rent ideella skäl, jag har aldrig sett en match i hela mitt liv — har Hammarby närmast hjärtat. Nå. Jag tar ändå faktiskt illa vid mig när jag läser vad han har fått vara med om ute på isen. Jag kan sätta mig in i hjälplösheten.

Dagens middag

Julafton 2012

Mina paket

Här är då min egna lilla hög med paket. Jag är i vanlig ordning ute i sista stund. Nå. Jag har vuxit, i år var jag faktiskt klar med majoriteten av inköpen redan några dagar innan, men att göra fina paket av artiklarna återstod då. Fotot här ovan är taget klockan kvart över tre på julaftons morgon. Ja, sent blev det. Jag satt uppe med en näve mörka ale från ICA Maxi, en sax, och en tejp med fruktansvärt värdelösa taggar av plast. Ja, ni vet för att riva av tejpen. Den slant gång på gång, och drog då med sig ytterligare fem centimeter tejp, istället för att klippa av den. Irriterande, i kubik, denna sena timme. Nå, till sist fick jag -- som ni ser -- ihop min hög. Jag har ingen doktorsexamen i att slå in paketen. Det känns som att somliga anser att hur fint inslagna paketen är skvallrar för hur mängden kärlek som ligger bakom presenten. Den känslan gör mig ledsen. Ett paket i den här högen är inte inslaget av mig. Det är det röda lilla paketet, vilket jag fick hjälp med av Maria på Ingrids underkläder i stan. Ni förstår säkert.

Väntans tider

Nu är klockan närmare ett på dagen, och vi är sena inför avfärd mot Berghem. HÄr står Klara på en stol vid köksfönstret och tittar otåligt efter mormor och morfar. Blott ett ögonblick senare ska Volvon rulla in på gården.

---

Tuggleksaken

Vi har knappt kommit in förrän jag kastar en blick mot Melvins liggplats. Jag ser att han har något framför sig. Han har alltså en av mina Air Force 1. Jag spottar en rad på sociala medier, och inte långt senare kommer Janne med ett svar.



Tala om fräckhet, haha. Nej, skämt åsido. Han har en poäng. Jag är fortfarande nöjd, dessa rackare går faktiskt på sitt andra år, då det var inför sommaren 2011 som de införskaffades. Alla vet att jag har bra studs i min gång, och skon från AND1 som jag hade innan höll inte alls lika bra. Så, hatten av för denna klassiker från Nike. En skomodell hänger inte med i trettio år utan att ha viss klass.

---

Samling i soffan

Här tittades det på Kalle och det där, ni vet. Jag smög upp och tog ett foto från hörnet på rummet. Klara bredde då genast ut sig. Att återfå sittplats blev ett projekt, ni vet.

---

Jultomten har anlänt

Här har då jultomten gjort entré i huset. Trist att morfar missade honom, han var ute och köpte tidningen, eller nåt.

---

En spegelbild

Jag smög in på toaletten och fotograferade mig själv. Ingrid hade satt en liten tofs i mitt skägg, och jag hade försett mig själv med en tomteluva. Jag tyckte om looken, helt klart.

Julflickorna

Jag må ha klätt någorlunda i julluvan, men flickorna var helt sagolika när de fick på sig varsin. Jag var inte sen att fotografera dem när jag såg detta ögonblick. Jag kan definitivt skratta mig lycklig.

---

Med facit i hand

Vi kom hem strax efter elva. Klara stannade hos mormor och morfar. Så, vi spenderade återstoden på kvällen i romantikens tecken. Passade sedan på att öppna förpackningen till en av mina julklappar, nämligen ett par sladdlösa hörlurar. Fick dem genast att komma överens med telefonluren, fast sämre med den lilla datorn. Efter ett tag stod det klart att jag nöjt mig med Microsofts generiska drivrutiner för Bluetooth på min Eee. Jag tog mig in på ASUS webbplats och laddade ner de specifika, och sedan funkade allt. Nöjd och belåten över julaftonen kände jag att det var dags för avrundning. Så slog det mig, jag köpte ju en alkotestare för några månader sen. Den har inte blivit testad, nu var kanske läge, när man ändå hade druckit lite glögg och några öl. Sagt och gjort. En halv promille. Jag tänkte på artikeln i Västerbottens-Kuriren om kampanjen för en alkoholfri jul, som jag läst för bara nu ett par dagar sedan. I min mening en mycket bra kampanj. I baksidan av julen går så mycket skit ner, runt om i samhället. Nåväl. Jag är då övertygad om att Klara hade en underbar julafton, full med lek & stoj, och framförallt julklappar. Godnatt, och tack för i år.

---

Dan före dan

---

Middagen

Väldigt gott. Ingrid gjorde inte bara biffar, utan styrde upp hemmagjort vitlökssmör, nåt hon uttryckligen var väldigt stolt över. Jag också, käkade hur många saftiga klyftor som helst.

---

Matchvikten

Oj. Ser man på. Avrundat till närmsta fem kilon kan man ju säga att jag ligger på nittio nu, vilket är en hyfsat stabil matchvikt. Vi får väl se hur det ser ut efter julhelgen. Jag har aldrig varit uppe i hundra tror jag, men det vore sannerligen en merit.

---

"Dan före dan", en kylig sådan

Jag blev väckt ett tag innan väckarklockan av att Klara ville ha välling. Klev upp och gick och uträttade morgonbehoven. Blev kvar inne i badrummet ett tag. Satt och läste nyheterna, bland annat. Jag slog upp det lokala vädret på Google, och slogs då av följande. Det var som en käftsmäll. Om en halvtimme ska jag cykla in till stan och klivla på en dag i ärans tjänst, och den färden kommer då inte att bli någon dans på ljuv sommaräng. Jag hoppade upp från min toalettsits och sprang ut till närmsta fönster med faktiskt kvicksilver. Konstaterade att det tydligen har hunnit stabilisera sig till ynkliga -15° C. Nåväl. Frukost nu. Mitt kaffe skall då vara rykande hett, och svart som natten.

Renovering: Ålidhem

---

Förord eller bakrund

Sen ganska länge tillbaka håller Bostaden på med ett stort projekt, Hållbara Ålidhem, var de ska pigga upp den trötta gamla miljonprogramstadsdelen med alltifrån solceller på taket till nya fönster. För bara ett par dagar sedan skrev jag ett inlägg om hur jag en dag la märke till att de bytt ut samtliga fönster i lägenheten. Jag har alltsedan i fjol i etapper sett hantverkare snurra på gårdarna. I etapper har de också trätt kåkarna med väldiga vita byggnadstält precis i samma bredd gånger höjd som själva huskropparna. Jag antar att de har dessa för att få en inklädd arbetsmiljö när de donar med taken. Vid ett tillfälle såg jag rentav när de monterade ett sådant tält. Det var en stor lyftkran som hissade det. Jag fotograferade den något bisarra synen, men har tyvärr inte bildminnet nog nära till hands i skrivande stund. Säger som här brukligt är; "finns i etern", någonstans i etern. Nåväl. Som sagt, nu donar dom på min adress. Vad jag inte har dokumenterat nedan är att de har lagt ny väggmatta i duschutrymmet. Faktum är jag fick tre alternativ (färger) i brevlådan, med ett slags OSA förankrat. De skrev dock att om jag inte skulle svara i tid så skulle de gå på ett förhandsval, jag tror det var färgen längst åt vänster. Jag hade faktiskt uppriktigt sagt tänkt att välja något, mest då för att göra ett starkt avtryck på tidslinjen, men det hela rann så klart ut i sanden. Tiden räcker inte till.

Ett splitt nytt element i badrummet

Det tog uppriktigt lite tid innan jag märkte det. Jag kommer dock ihåg att det gamla elementet kändes riktigt urgammalt, och dess grovkantiga mönster och färg skapade intrycket. Svårt att komma åt för rengöring, var det också. Nu när jag ställde tillbaka allt i badrummet la jag dock märke till elementet.

---

En splitt ny spisfläkt

---

En sån här rackare med elektriskt utsug. Troligtvis är det mest rökare eller kockar som arbetar med flambering som har nytta av den extra sugkraften som elmotorn ger, men visst känns det fräscht med nåt nytt. Lägenheten tar ett stort hopp på tidsaxeln, allt som allt. Trist att jag inte har nån direkt bild på den gamla fläkten, för jämförelse.

Den framtida lägenhetsdörren

När jag kom från tvättstugan ikväll märkte jag hur de fått postlådor i porten, i just den första kåken på gränden, var tvättstugan är belägen. Snygga sådana var det, i borstad aluminium tror jag bestämt. Jag kastade genast blicken mot första bästa lägenhetsdörr. Som jag misstänkte, de hade bytt ut hela den klassiska lägenhetsdörren med brevinkast mot en ny, betydligt vackrare sådan. Så, av allt att döma kommer även min enkla boning att få ny lägenhetsdörr. Jag frågar givetvis mig själv vad som då händer med mitt säkerhetslås. Det finns ju bara två alternativ, antingen skiter dom i det, eller så Vi får se. Här nedan är en direkt jämförelse gammal kontra ny lägenhetsdörr, var den gamla då är min egen.

---

Protokollet

På insidan av lägenhetsdörren sitter ett protokoll, som hantverkarna tydligen fyller i eftersom att de arbetar. Längst ner står det ju faktiskt "Byte Lägenhetsdörr Bygg", så vi får följa upp, plötsligt händer det väl.

---

Tidig uppstigning

Gäsp. Jag var inte starkast ivärlden när klockan ringde. Denna tidiga timme en lördag alltså. Nå. Imorgon söndag är det sovmorgon. Dundrar iväg nu.

Julklappar & lunch — en snötäckt verklighet!

Underkläder

Notera att bilden här ovan är tagen från Internet. Det var allt annat än barmark idag. Min hustru Ingrid har önskat sig underkläder i julklapp. Jag brukar ju regelbundet hänga på just Ingrids, en av stans mer exklusiva butiker som är specialiserade på just underkläder. Jag sticker inte under stol med att det var en aning genant att glida in och börja prata om kupor och stuk, men Maria som hjälpte var oerhört professionell. Här ger jag fem stjärnor av fem möjliga. Medan hon förberedde min julklapp stod jag på golvet i den lilla butiken och såg de stora snöflingorna trilla ner utanför. Julmusik spelades på precis lagom volym inne i butiken. Människor strövade fram och tillbaka efter Kungsgatan utanför. Det drar sig mot jul.

---

---

Vinter

Det är ingen lek längre. När jag rullade in på gården noterade jag hur snön var överallt. Det var bara några månader sen det var sommar och jag kunde rulla in min cykel i något av de fasta cykelställen som är placerade parallellt med husväggen. Nu var där en bisarrt hög snövall istället. Jag ställde min cykel emot den, för att demonstrera. När blev det så här? Varför bor vi på Nordpolen? Kom igen!

Toast

Min hustru är en ängel. Efter en förmiddag på stan, strosande bland affärerna, kom jag under hemfärden på att jag bommade lunchen. Jag är knappt över tröskeln när Ingrid presenterar dessa smaragder. De var fyllda med bacon och ägg, bland annat. Hon sa att hon maxat substansen, och jag fick inga fler detaljer. Gott var det i alla fall. Endast två låg på tallriken, men efter dessa var jag proppmätt. Sex ägg innehöll de i alla fall, det har jag bekräftat.

---

Julkort, återköp, och en spjällsäng

Julkort

Det här med julkort har aldrig varit riktigt min melodi. Jag brukar skämtsamt säga (läs: skriva) att jag trivs bäst bland ettor och nollor, och att skicka ut kubik i papper bara för att det är nån kristen högtidsdag känns lite väl skruvat uppåt väggen. Truth be told, jag har skickat nåt enstaka julkort nån gång, men jag kommer ärligt talat inte ihåg när och till vem. I år bestämde jag mig för att endast skicka till mina vänner som sitter uppbundna, och således inte kan ta emot julhälsningarna över den digitala etern. Jag köpte således ett litet paket innehållande fyra julkort med tillhörande kuvert. Jag kom snabbt på att de flesta nyligen har muckat, så det återstod till sist en snubbe. Kan också nämna att det enda julkort jag tagit emot detta år kommer från samma snubbe. Avfyrar således en salut p.g.a. omtanken, och passar samtidigt på att säga tack till de som känner till min hållning kring just traditionspapper, och därför avhållit sig från utskick.

---

Spjällsängen

Barnsängen har ju stått i sovkammaren i en evighet. Köpt på IKEA i samband med vår lilla flickas ankomst. Faktum är att när Klara var en liten bebis så stod den intill den stora dubbelsängen, och vår lilla prinsessa sov då i den. Sen blev hon större, och mer intresserad av tryggheten som mamma och pappa innebär. Krubban har alltsedan dess stått vid sovrummets kortsida. Nå. I verkligheten är sovrummet sånär som kvadratiskt, men i alla fall, borta vid fönstret har den stått. Ingrid har ofta lobbat för att Klara ska börja sova i sin säng, och jag har varit rätt tvärtemot där. Det bästa jag vet är att somna och vakna upp bredvid prinsessan. Ikväll när jag kom från en hel dag i ärans tjänst verkade det inte bättre än att Ingrid kört nån slags pushande drive. Krubban stod bredvid dubbelsängen och Klara sa att hon ville sova där. Jag spjärnade envist emot genom att säga att jag trodde Klara blivit stor, och således "vuxit ifrån bebissängen". När det väl kom till läggdags ville hon dock prompt ligga där. Nå. Sömntåget ville aldrig komma. Det var en alltför stor omställning, skulle det visa sig. Vi fick slutligen stuva om. En dag ska Klara lämna dubbelsängen och sova i sin egen säng, men den dagen är (lyckligtvis) inte idag.

---

Renovering

De håller på att renovera för fullt i Miljonprogrammets Ålidhem. Det ekologiska står i centrum, och bl.a. ska solceller monteras på taken. Idag när jag kontrollerade hantverkarnas arbete har de redan hunnit byta ut samtliga fönster i lägenheten. Vartenda fönster var utbytt från de där urgamla, till nya schyssta. Så här ser handtagen ut. Man måste trycka in en liten pigg under handtaget och en över, för att kunna vrida om. Som vanligt i tekniska sammanhang hoppade jag envist över att läsa manualen, detta trots att den i detta fall faktiskt var klistrad mitt framför ögonen på mig. Det tog alltså lite listigt trevande innan jag fick in det sanna greppet för att öppna fönstret. Schysst också att persienner ingår sådär snyggt mellan de två fönsterrutorna. Jag kommer ihåg inflytten. Jag och min hustru förfarades då av att persiennerna var nedrivna, och att Bostaden tydligen inte står för underhåll av sådana i de äldre kåkarna. Det blev en färd ut på JULA, och om än persiennerna var billiga så blev det ändå en femhundralapp eller så i utgift. Nu hade hantverkarna hyggligt nog lyft ner alla mina billiga JULA-persienner, så med lite tur kanske jag kan sälja dem på Tradera. Oj, fästena kanske förresten åkte med de gamla fönsterrutorna. Det får jag kolla upp.

I backen

Vi drog ner till kullen intill Studentvägen på kvällskvisten. Det finns gott om snö och häromkvällen återinvigde vi spåret som djärvt går ned och korsar gång- och cykelbanan och sedan mynnar ut i tunneln under vägen. Ingrid är feg när det kommer till snökälken. Sist vågade hon inte åka överhuvudtaget. Nåväl, det går i alla fall åt rätt håll; denna gång vågade hon åka, om än i oplogad djupsnö, i en egen riktning. Här på bilden nedan ser man hur hon och Klara sakta masat sig ner genom djupsnön.

---

Här nedan ser man å andra sidan mitt och Klaras givna tillvägagångssätt. Det går undan. Givetvis är vi noga med att kolla så att inga cyklister kommer från något av hållen. Uppifrån den snötäckta kullen har man jättebra utsikt åt båda hållen. Observera att den här videon inte togs ikväll, utan för nån vecka sedan.

Dagens lunch

Hämtade mat på lösvikt nere på Konsum Matcity. Det blev bl.a. lammfärs. Smakade faktiskt riktigt bra, men det är trist att prislappen alltid slutar över budget när jag väl når fram till kassavågen med min mat.