Mitt i natten

Hon är kvart över två. Det blev sent, uppenbarligen. Vi avrundade med ett Mad Men, men det var längesedan. Jag ligger nu här, i tystnaden. Hör Klaras andetag och diskmaskinen, annars är det tyst. Displayen lyser upp under täcket. Jag SWYPE:ar försiktigt, så de inte vaknar, flickorna. Upp tidigt imorgon. Hu je da mig. Nå. I varje fall inte úbertidigt, utan mer som tidigt med klass.

Jag grubblar. Få vi satt i varsin fällfåtölj på Berghem, jag och drottningen. "Oh. Du har namnsdag. Nej, jag menar hade, igår, ser jag här. Grattis i efterskott, i alla fall!", säger hon. Jo. Minsann. Det hade jag ju. Igår lördag. Så funderar jag, i mitt stilla sinne, kan det ha varit i skäl av gratulationer som min kära skapare hade ringt? Det var ju nämligen i lördags. Intressant.

Avslutningsvis, denna nu gångna söndag till ära. Nejthan. Min kära vän från en svunnen tid. Nejthan. Oh mitt älskade Nejth. Han hade vid ett tidigare besök glömt fodralet till en kamerablixt. Nu idag, vid lunch, flaggade han på dörren. Han hade bråttom. Det blev ingen kaffestund med de små familjerna samlade, utan han var borta lika snabbt sin han stått där, Nejthan. Suck. En annan gång.

Nu har jag fått skriva av mig lite kring dagen som sådan. Söndagen. Nu ska vi se om jag kan sova. Godnatt.