Minnen väcks

Jag slår upp Hammarbyhamnen på Wikipedia. Blir både förvånad och känslosam när jag ser den fotografiska illustrationen. Förstå att det näst sista av husen i mörkt tegel till vänster om kanalen var mitt bohag i slutet av 90-talet. Förstå känslan att vakna på morgonen och titta ut genom fönstret i sitt pojkrum och se ut över alla sommarbåtar. Ja, näst högsta våningen bodde vi på, också. Husen var byggda bara nåt år tidigare, och det hade inte hunnit bo mer än en hyresgäst där tidigare. Som Södermalm i regel består av sekelgamla kåkar med lång anrik historia och hundra- eller tusentals hyresgäster i bakspegeln, förstå då det fräscha i en sådan här lägenhet. Åh jösses. Jag undrar om jag och min familj någonsin kommer att hitta ett så här flott läge. Det blir svårt, det är ett som är säkert.

Här under är en bild på Sofia skola, där jag då gick årkurs åtta. Bland annat den svenska artisten Petter tillbringade sin högstadietid här. Det var också här jag tillbringade min bästa skoltid.

Oj oj oj.