På Ålidhem
Fotbollsplanen börjar bli grön. Snart är det sommar i full blom, och ungar av alla världens färger och former kommer att ses springande, ivrigt hejande. Vissa ting här i livet är ganska underbara. Det kanske rentav föds en ny Zlatan på den där fotbollsplanen, någon gång. Kanske. Anyways. Miljöhuset el. sophuset här nedan är av större vikt, där den lustiga lilla scenen utspelade sig vid ettsnåret. Jag skulle då knalla upp till ÅC för att köpa den senare nämnda lunchen. Jag passerade givetvis miljöhuset, och rent instinktivt öppnade sopgubben inom mig dörren och stack in huvudet mot höger hörn, där det alltid ligger tjockt med elektronik, möbler, cykeldäck, kläder, etc. Jag ser en liten somalisk kvinna, i full färd med att undersöka en kastrull och en stekpanna. Det uppstår i detta ögonblick givetvis en speciell stämning, enl. vissa snudd på awkward, som jag sticker in mitt lilla huvud genom dörren, och bara tittar, mot samma vrå som hon står och utforskar. För att mörda den pinsamma tystnaden säger jag "Inga datorgrejer?", antagligen mer som ett konstaterande än en fråga. Hon säger ingenting. Jag låter huvudet åka ut ur sophuset och lämnar kvinnan med sina köksattiraljer.
13.06
Lunchen, bestående av riktig skräpmat. Transfetter, here I come.
19.58
Middag. En klassisk rätt blev det, som ni ser.
Den slår aldrig fel. I varje fall väldigt sällan.
18.34
Jag och Klara tog en sväng till ÅC för att köpa några varor som mamma hade punktat upp på en papperslapp. Måste bara älska hennes papperslappar.
22.27
En väldigt trött treåring går på till sängs på tok för sent.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar