12:45
Det fanns rester sen gårdagens potatisgratäng. Oh, jag vet någon som lagar den godaste potatisgratängen på den här sidan Atlanten. Jag vet så mycket, jag. Det fanns dessvärre inget kött, så lite stekt korv fick göra jobbet. Ketchup och korv med potatisgratäng skar sig, måste jag erkänna. Potatisgratängen förtjänade bättre kompisar. Nå.
13:18
Hämtade av mormor och morfar. Nu sitter vi i bilen på väg mot Barnens hus, Ersboda.
13:48
Nu har vi kommit fram. Klara glider världsvant runt i de väldiga lokalerna. Hon kastar med bollar och slår sig med jämna mellanrum ned vid LEGO-bordet. Det börjar bli dags för lilla flicka att kliva ur de babysäkra jumboklossarna, och börja med klossar av den traditionella storleken, tror jag bestämt.
14:25
Min hustru provar en cowboy-hatt. Hon ser mäktig ut.
Mäktig skrev jag, inte märklig. Inte alls märklig.
15:04
Nu har vi anlänt till Berghem. Det bjuds på fika. Bulle med sånt där gult klibbigt inuti. Det fanns nog ingen kring bordet som inte älskade det. Kaffe ur sån där pressokanna är också underbart. Det smakar speciellt.
15:14
Lite målande efter fikat.
16:40
Nu fick jag och Ingrid höra att vi skulle bjudas på pizza. Underbart. Ingrids föräldrar är så snälla. Det var en meny med till synes lyxig pizza. Jag tog en Samos och Ingrid tog en Parma. Inga konstigheter.
17:48
Vi blev avlämnade på det härliga miljonprogrammet, och satt här en kvart före sex till bords med den italienska delikatessen. Vi delade dem fifty-fifty, på klassiskt manér.
18:37
Jag glömde visst att nämna, på Barnens hus blev Klara överröst med artiklar i kundkorgen. Bland annat en ny cykelhjälm, och dessa pärlplattor. Jag lyckades här knäppa av en bild just i det ögonblick när prinsessan jublar i hur hon lagt sista pärlan på vår platta. Ja, det är den till höger. Det figurmässiga hjärtat hade hon och drottningen lagt en stund tidigare. Vårt var kvadratiskt, med en märklig slags symmetri inuti. Jag vet inte riktigt hur vi kom överens om mönstret. Det bara föll på plats. Great minds think alike, I guess.
Off timecodes & snapshots:
På kvällskvisten ringde en vän under pseudonym Frank Simon. Han gick i frivillig landsexil för en knapp månad sedan. På den tiden har han hunnit resa runt i Europa och göra de mest besynnerliga ting. Det var en trevlig pratstund vi hade, jag och Frank Simon. Jag önskar honom inget än det bästa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar