Kom just från det allsmäktiga varuhuset mitt i stan. Dagens inköp blev ett UV-filter till mitt tjockaste objektiv, hela 67 mm är den rackaren i omkrets. Så bar det hemåt, efter en förmiddag på Sambandscentralen.
15:28
Har hunnit luncha med drottningen, samt hämtat prinsessan. Idag var äventyr på schemat. Vi hade trampat inåt stan, och stannade till i lekparken på Östermalm. Jag hade problem att släppa den lilla episoden som just utspelat sig ett hundratal meter bort, så jag fortsätter till vad som hände cirkus tio minuter innan denna bild togs.
Dagens civilkurage
Det var alltså här det gick ner. Platsen är Svingen, gång- och cykelbron mellan Östermalm och Universitetssjukhuset och stans östra stadsdelar. Jag susade nedför denna och det var vid de räcken ni ser i botten som jag ser honom redan på håll. En av stadens äldre A-lagare. Han har problem att hålla sig på benen med står utmed räckena. Tänk er 65+, grått skägg, jeansjacka, en look lik Sjörövar-Fabbe. Ja, då har ni honom. Vi susar förbi honom. Som vi susar förbi hör jag ett vrål som förde tankarna till Norrbottens "Limpan", och då jag sneglar åt sidan ser jag hur han gör en slags utfallande rörelse, fastän vi redan är nån meter vidare. Hastigheten är givetvis hög. Vi rullar vidare. Det är när vi femtio meter bort saktar in vid lekparken på Östermalm som jag reagerar. Jag känner ilska. Klara har suttit tyst i barnsadeln sedan vi rullade ner. Förvisso hade hon varit tyst även ett tag innan, ibland sitter hon och iakttar omgivningen under tystnad, men var det för att hon ville, i detta nu, eller för att hon var skärrad? Vidare, tänk om han hade kommit ut i vägbanan två sekunder tidigare? Jag fäster blicken längst Kungsgatan och ser gång- och cykelbrons uppfart ända härifrån. Han står kvar på samma plats. Och det naturliga flödet av cyklister ser minst sagt påverkat ut. Jag tar upp luren och slår 114 14. "Vill du anmäla ett brott, tryck 1." Nej. "Vill du lämna ett tips? Tryck 2." Ja tack. Så får jag veta att ligger i väntekö. Beräknade väntetid är tre minuter och det är fem samtal före mig. Under tiden går tänker jag på hur mina Halebop-krediter tas ifrån mig och ifall det i själva verket är en konstig grej att göra. Risken finns trots allt att han hinner rangla iväg utom synhåll innan en patrull hinner fram. Nå. Jag låter vänta och när jag kommer fram meddelar jag att ett av stans äldre fyllon härjar utmed Svingens uppfart. Mitt namn och nummer? Nej, jag vill inte ha nån återkoppling, ville bara anonymt meddela situationen. Om han verkar oförmögen att ta hand om sig själv? Jo, det blir nog ett LoB-ärende, skulle jag tro. Tack. Adjö. Jag tittade aldrig bortåt Svingens nedre fäste för att se hur det gick ner.
15:39
Rullar in på Vasaplan. Stadsbiblioteket är planen.
15:58
Vi har stojat på ett tag och vid ett tillfälle tappade jag Klara ur synhåll. Jag yrade mellan hyllorna med "Klara, Klara?" på tungan. Och så svarar hon. Jag får höra att hon bara skulle hänga av sig kläderna. SÅ har hon hängt av sig kläderna. Jag kunde bara le. Lilla flickan. Så duktig. Här ska hon åter ta på sig kläderna. Det blev mer av ett projekt. Sega blixtlås tar på hennes nerver. Sen när det drar ut på tiden och inte går som hon vill blir hon väldigt frustrerad, och ska jag komma till undsättning slutar det ofta i katastrof.
16:24
Klara ville ha ett Kinderägg men jag tyckte lite lyxig choklad från Marabou var en bättre idé. Det blev gräddnougat och här har vi åter intagit lekparken på Östermalm. Klara mumsar på. Bredvid oss sitter några flickor med en tam kanin som de har i koppel, bunden kring en sådan bänk som vi sitter vid. Klara tittar nyfiket, och vi viskar sinsemellan om hur blyga vi är inför de okända människorna. Vi vet inte vad de heter. Jag förtäljer Klara att jag som flickorna leker har lyckats överhöra att deras Kanin heter Sigge. Jag springer händelserna i förväg nu och säger att när vi åter anslöt oss med drottningen fick jag en mindre utskällning för att jag inte interagerade med flickorna med kaninen. "Det hade jag gjort, lätt! Frågat om Klara fick klappa den!", och så vidare. Oj oj. Ja, jag vet ju som inte vad som är praxis i lekparksvärlden, jag.
16:51
Klara ville titta på tågen, så vi äntrade Umeå Östra. Här står vi nere på perrongen. Jag kan i förbifart nämna att glashuset (Codename: Cloetta Kexchoklad) var riktigt kvavt och varmt, trots att det inte är riktiga sommargrader ute ännu. De borde se över sin AC. Verkligen.
17:05
Åter vid porten. Det var bara nu i veckan som Klara för första gången lyckades forcera den tunga porten på egen hand. Tidigare har det varit tvärstopp där. Visst är det framsteg, men på sätt och vis ett oroligt sådant. Det gäller att ha ögon och öron öppna. Skärpta sinnen. Always.
18:00
Klara leker med den konstiga gubben som man kan stoppa kort i. Den är väldigt skruvad, den där gubben, kan jag tillägga. Ett stort tack ska f.d. grannen ha, som gav mig en hel flyttkartong med Marcus gamla leksaker. Däribland just den här psykotiska gubben med röd blinkande nos. Riktigt galen är den. Jag har fortfarande problem att synka ljudet med eventet, för mitt inre. Ni skulle bara höra ljudet den ger ifrån sig. I mean.
18:13
Middag. Palt. Norrländsk maträtt, vill jag tro. Det här var den godare varianten.
20:05
Det var inte i första taget det var läggdags, men här var det sista rycket med Alfons Åberg.
De där j*vla kometerna
När Klara sov fick jag ett uppdrag, Strömpilen, Ica Maxi, och en lösviktsvariant vid namn "kometer". Drottningen tog sig till och med tid att Googla upp att detaljer och smälla på mig ett mejl med bild och artikelbeteckning. Klockan var nästan tio i tio när jag dundrade iväg. Stressen var ett faktum. Allt gick vägen bortsett att min flackande blick sökte i nån minut efter nämnda godis. Nå. Printade ut en etikett och smällde scannern i lådan, utcheckning. Jag fick upp ett meddelande att jag skulle "Sätt i kort!" varje gång jag väntade på att få slå kod. Gnuggade chipet åtskilliga gånger men gav upp och påtalade felet på tjejen. Vi körde manuellt. Nu springer jag i förväg. Det kom att visa sig att yr/stressade jag förvisso hade skrivit ut etikett på min påse lösvikt (knappt en tjugolapp) men inte scannat den. Jag hade ställt en scanner med tom nota i hållaren innan utcheckning. Summa summarum, den färska tjejen som stod vid självscannings-hjälp behövde extern hjälp och fick ringa en mer rutinerad tjej som kunde komma och konstatera, och hon fick styra till mitt kort så att jag inte fick nån slags restnota eller än värre avstämning-varje-gång-attribut på mitt ID. Blä. Jag som hade brottom, de som ville stänga, den tänkta blixtvisiten blev värsta projektet. Jag var snudd bitter när jag åter äntrade lägenheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar