En obekväm överraskning

Händelsen gick alltså ner igår tisdag. Jag stod till ärans tjänst när det började flagga på min lur. Jag hade i vanlig ordning telefonen på ljudlös men lyssnade naturligen av röstbrevlådan under lunchen. Jag hör en gammal vän från fjärran län kungöra att han är på inresa till Västerbotten och Umeå. Så hör jag en röst i bakgrunden "Och jag är också med!". En välbekant röst. Det var alltså inte en utan två gamla vänner från fjärran län som nu var på ingång. Jag formulerar snabbt ett SMS och skickar iväg, och korrespondensen som sedan följer ser ni nedan.



Det sista meddelandet svarade jag inte ens på. Där satte oron in på riktigt. Just som jag tycker mig ha återtagit någotsånär ro i sinne hör jag ett "Hallå!". Jag är då ute på golvet, och vänder mig om. Jag ser honom. Jag ser båda två. De står framför mig. Det krävdes i det här läget ingen Einstein för att uppmärksamma att de var fruktansvärt narkotikapåverkade. X försöker sköta sin framtoning efter bästa möjliga förmåga, medan Y är alltför röd och glansig för att ens ha något för ett taffligt försök. Han ler mest, oavbrutet, och vrider lite stingsligt på sig. Situationen är obeskrivligt laddad i min hjärna. Det kändes som flera minuter, men som genom ett underverk hann vi ta farväl efter några korta ordväxlingar.

Kvällen fortsatte. I mitt stilla sinne gick jag runt och funderade på om där det beteendet var riktigt okej, eller om det är att räkna som tydlig brist på respekt. Bedömningen ligger troligen till stor del hos den utsatte att göra. Vissa kanske lättsamt skakar av sig det som en "yr grej", medan andra troligen tar illa vid sig. Jag visste inte riktigt hur jag skulle ställa mig. Någonstans visste jag hur jag kände. När jag kom hem och satte mig framför arbetsstationen slår jag upp lokaltidningen och stannar genast upp vid följande artikel.

http://www.vk.se/725876/fyra-gripna-efter-biljakt

Jag tänkte på killarna. Hela scenariot kändes så konstigt. Sagagallerian är inte direkt känd för att vara kronjuvelernas köpcentra. Snarare rymmer den en optiker, en salladsbar, och CSN på övervåningen. Knappt att räkna som en galleria. Jag ville inte springa till antaganden, men det var svårt att låta bli. Lite som när man sommartid läser om att en skåpbil blivit stoppad på nåt industriområde norr om stan, vars regi blivit tagen på bar gärning med att lasta begagnade bilbatterier på nån bakgård.

Man vet att det är östeuropéernas säsong, men det är fortfarande 'prejudice' att utgå från att det (gärningsmännen*) är frågan om exempelvis balter. Icke politiskt korrekt, om ni så önskar. Nå. Jag bollade tankarna inom mitt stilla sinne under kvällen. Jag tänkte bolla med en kamrat, men kom på mig med att jag kanske trots allt var helt ute och cyklade. Allting (sambanden) kanske trots allt bara utspelade sig i mitt huvud. Jag bollade inte mina funderingar med någon. Så, nu ikväll fick jag då detta meddelande på min telefonlur.



Nå. Det var faktiskt inte bara "i mitt stilla sinne" som allt gick ner, utan denna gång var det verklighetens Mayhem. Nu framgår det ju inte direkt av textmeddelandet om det faktiskt finns något samband med tidningsartikeln, men då jag jämför tidsangivelserna i nämnda artikel och det klockslag som Y anger i sitt meddelande, ja då lutar allting endast åt ett håll. Killarna är tydligt aktiva i missbruk. Jag tror bestämt att jag vill ligga lite lågt med korrespondens för ett tag. De vet ändå att jag har dem i mitt hjärta. De måste bara få reda upp sig. En liten timeout.