onsdag 3 oktober 2012

Nattskräck

Det var sent igår kväll. Jag och min hustru hade avrundat fjärde säsong och rentav stegat in på femte säsong av den övernaturliga tv-serien med Dean & Sammy Winchester. Som det skulle avrundas och göras natt tar jag några sista klick vid stora arbetsstationen. Så hör jag någon gny bakom gipsväggen. Inte bara någon, utan vår lilla prinsessa. Jag öppnar dörren och hon står på huk i sängen och snyftar. "Såja såja", kör jag som vanligt. Den här gången biter det inte. Klara övergår i ett hysteriskt skrål.

Hon är helt otröstlig. En hemsk mardröm? Ingen aning. Ingrid har också kommit in, och vi försöker trösta efter bästa förmåga. Då Klara har en lätt förkylningsastma och hon hostade mellan skriken och gråten slog det mig plötsligt att hon kanske hade ett allvarligt astmatiskt anfall. Någon gång skulle det ju faktiskt kunna komma ett sådant, och när man inte riktigt vet hur dom ser ut. Ingrid sprang och hämtade puffarna. Både den luftvidgande och den med lite kortison.

Det hade ingen större effekt. Ingrid gick iväg och ringde 1177 (Sjukvårdsrådgivningen). Under tiden gick jag och Klara på toaletten var hon kissade oerhört mycket. Ingrid var upprörd i början av samtalet, men tydligt har människan i andra änden av luren lyckats lugna henne. "Ja. Ja, ja, jag förstår", hör jag medan hon lyssnar. När hon avslutar telefonsamtalet har Klara blivit något lugnare. Hon sitter i sängen med röda trötta ögon och jag får ett nekande huvudskakande till var på varje fråga om vad hon skulle tänkas vilja hitta på för att bli glad, i denna sena timme.

Ytterligare en stund senare är hon helt lugn, och då vill hon ändå ha välling. Ingrid berättar att Klara troligtvis drabbats av något som helt enkelt kallas nattskräck. Det börjar tydligen ofta med en mardröm, och barnet är helt otröstligt, ibland uppemot en halvtimme. Man ska inte påminna barnet om händelsen dagen efter, då det inte själv kommer ihåg det, och man då riskerar väcka mardrömmen till liv. Ingrid satt uppe och läste på nätet. Oj oj oj. Det blev i alla fall sömn till sist.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar