Igår på kvällen fick jag följande SMS. Det kom från en god gammal vän. Jag har inte sett eller hört från honom på länge. Jag tänker ofta på honom. Jag hoppas att han har det okej, omständigheterna till trots. Det är ju trots allt vad det är, inte minst i en sfär byggd på destruktivitet och problematik. Det är en återkommande vaken mardröm att jag en dag läser statusuppdateringar innehållande det klassiska "Vila i frid!" på sociala medier, och snart förstår att det denna gång är min vän som har runnit ur tiden. Livet har farit hårt fram med honom. För det är ju så med problematiker, att man vet aldrig vem som kommer och går först. Man kan ha vissa föraningar, men man har också haft fel förr. Just vad gäller min kompis så tror jag ärligt talat inte att en femhundring är det bästa botemedlet. Ni bör heller inte fästa alltför stor vikt vid mitt skriftliga svar här, jag tänkte nämligen steget längre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar