Det här blev filmen mitt på dagen. På grund av en envis rethosta fick jag inte en blund sömn under hela natten, och till råga på allt fick jag en så kallad kluven dag i ärans tjänst. Jag hade sisådär fyra timmar att förverka. Jag hade min bärbara arbetsstation och en film som jag tänkt se i flera år. Huvudpersonen är Tara Reid, en skådespelerska som bl.a. blivit känd genom en lyrisk rad spottad av Slim Shady. Nåväl. Jag satt i en fåtölj på stadsbiblioteket och såg filmen. Ve och fasa.
Filmen presenterar ett par, Julia (Tara Reid) och Matt (Angus Macfadyen), vilka tillsammans har fått glöd i ett storslaget företag. De lever ett glamoröst liv och allt går som på räls. Sen får Matt för sig att Julia har en affär, och han blir då helt vansinnig. Han har alkoholproblem, och dessa blir då extremt påtagliga. Vid sidan om Matt och Julias krackelerande förhållande finns en sidoperson, Trevor (Colm Meaney) som är en slags ständigt närvarande hjälpbreda till Matt, som driver företaget. Trevor vill ha mer, och har länge tjatat om delägande. Han ser nu en chans att använda dramat till sin fördel. Till sin hjälp tar han hejdukar.
Här blir allt rörigt. Vad hejdukarna har gemensamt är deras spanskt klingande namn, och smäckra kroppsbyggnad. Jag förstod först heller inte var filmen utspelar sig, men det är tydligen i Madrid, trots att i princip alla filmens karaktärer förutom dessa spanska hejdukar snackar klockren amerikanska. Tydligen är Tara Reid budget-skådespelerska och sådana filmer utspelar sig tydligen nuförtiden ofta i Madrid. Det är lite att jämföra med en annan slags Bollywood, typ.
Hade jag haft möjlighet att ligga ner hade jag somnat, men jag tog mig igenom filmen. Den var oerhört sämst. Betyget blir en etta och att den skramlat ihop drygt fyra stjärnor på IMDb är häpnadsväckande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar