Mina paket
Här är då min egna lilla hög med paket. Jag är i vanlig ordning ute i sista stund. Nå. Jag har vuxit, i år var jag faktiskt klar med majoriteten av inköpen redan några dagar innan, men att göra fina paket av artiklarna återstod då. Fotot här ovan är taget klockan kvart över tre på julaftons morgon. Ja, sent blev det. Jag satt uppe med en näve mörka ale från ICA Maxi, en sax, och en tejp med fruktansvärt värdelösa taggar av plast. Ja, ni vet för att riva av tejpen. Den slant gång på gång, och drog då med sig ytterligare fem centimeter tejp, istället för att klippa av den. Irriterande, i kubik, denna sena timme. Nå, till sist fick jag -- som ni ser -- ihop min hög. Jag har ingen doktorsexamen i att slå in paketen. Det känns som att somliga anser att hur fint inslagna paketen är skvallrar för hur mängden kärlek som ligger bakom presenten. Den känslan gör mig ledsen. Ett paket i den här högen är inte inslaget av mig. Det är det röda lilla paketet, vilket jag fick hjälp med av Maria på Ingrids underkläder i stan. Ni förstår säkert.
Väntans tider
Nu är klockan närmare ett på dagen, och vi är sena inför avfärd mot Berghem. HÄr står Klara på en stol vid köksfönstret och tittar otåligt efter mormor och morfar. Blott ett ögonblick senare ska Volvon rulla in på gården.
Tuggleksaken
Vi har knappt kommit in förrän jag kastar en blick mot Melvins liggplats. Jag ser att han har något framför sig. Han har alltså en av mina Air Force 1. Jag spottar en rad på sociala medier, och inte långt senare kommer Janne med ett svar.
Tala om fräckhet, haha. Nej, skämt åsido. Han har en poäng. Jag är fortfarande nöjd, dessa rackare går faktiskt på sitt andra år, då det var inför sommaren 2011 som de införskaffades. Alla vet att jag har bra studs i min gång, och skon från AND1 som jag hade innan höll inte alls lika bra. Så, hatten av för denna klassiker från Nike. En skomodell hänger inte med i trettio år utan att ha viss klass.
Samling i soffan
Här tittades det på Kalle och det där, ni vet. Jag smög upp och tog ett foto från hörnet på rummet. Klara bredde då genast ut sig. Att återfå sittplats blev ett projekt, ni vet.
Jultomten har anlänt
Här har då jultomten gjort entré i huset. Trist att morfar missade honom, han var ute och köpte tidningen, eller nåt.
En spegelbild
Jag smög in på toaletten och fotograferade mig själv. Ingrid hade satt en liten tofs i mitt skägg, och jag hade försett mig själv med en tomteluva. Jag tyckte om looken, helt klart.
Julflickorna
Jag må ha klätt någorlunda i julluvan, men flickorna var helt sagolika när de fick på sig varsin. Jag var inte sen att fotografera dem när jag såg detta ögonblick. Jag kan definitivt skratta mig lycklig.
Med facit i hand
Vi kom hem strax efter elva. Klara stannade hos mormor och morfar. Så, vi spenderade återstoden på kvällen i romantikens tecken. Passade sedan på att öppna förpackningen till en av mina julklappar, nämligen ett par sladdlösa hörlurar. Fick dem genast att komma överens med telefonluren, fast sämre med den lilla datorn. Efter ett tag stod det klart att jag nöjt mig med Microsofts generiska drivrutiner för Bluetooth på min Eee. Jag tog mig in på ASUS webbplats och laddade ner de specifika, och sedan funkade allt. Nöjd och belåten över julaftonen kände jag att det var dags för avrundning. Så slog det mig, jag köpte ju en alkotestare för några månader sen. Den har inte blivit testad, nu var kanske läge, när man ändå hade druckit lite glögg och några öl. Sagt och gjort. En halv promille. Jag tänkte på artikeln i Västerbottens-Kuriren om kampanjen för en alkoholfri jul, som jag läst för bara nu ett par dagar sedan. I min mening en mycket bra kampanj. I baksidan av julen går så mycket skit ner, runt om i samhället. Nåväl. Jag är då övertygad om att Klara hade en underbar julafton, full med lek & stoj, och framförallt julklappar. Godnatt, och tack för i år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar