Julkort
Det här med julkort har aldrig varit riktigt min melodi. Jag brukar skämtsamt säga (läs: skriva) att jag trivs bäst bland ettor och nollor, och att skicka ut kubik i papper bara för att det är nån kristen högtidsdag känns lite väl skruvat uppåt väggen. Truth be told, jag har skickat nåt enstaka julkort nån gång, men jag kommer ärligt talat inte ihåg när och till vem. I år bestämde jag mig för att endast skicka till mina vänner som sitter uppbundna, och således inte kan ta emot julhälsningarna över den digitala etern. Jag köpte således ett litet paket innehållande fyra julkort med tillhörande kuvert. Jag kom snabbt på att de flesta nyligen har muckat, så det återstod till sist en snubbe. Kan också nämna att det enda julkort jag tagit emot detta år kommer från samma snubbe. Avfyrar således en salut p.g.a. omtanken, och passar samtidigt på att säga tack till de som känner till min hållning kring just traditionspapper, och därför avhållit sig från utskick.
Spjällsängen
Barnsängen har ju stått i sovkammaren i en evighet. Köpt på IKEA i samband med vår lilla flickas ankomst. Faktum är att när Klara var en liten bebis så stod den intill den stora dubbelsängen, och vår lilla prinsessa sov då i den. Sen blev hon större, och mer intresserad av tryggheten som mamma och pappa innebär. Krubban har alltsedan dess stått vid sovrummets kortsida. Nå. I verkligheten är sovrummet sånär som kvadratiskt, men i alla fall, borta vid fönstret har den stått. Ingrid har ofta lobbat för att Klara ska börja sova i sin säng, och jag har varit rätt tvärtemot där. Det bästa jag vet är att somna och vakna upp bredvid prinsessan. Ikväll när jag kom från en hel dag i ärans tjänst verkade det inte bättre än att Ingrid kört nån slags pushande drive. Krubban stod bredvid dubbelsängen och Klara sa att hon ville sova där. Jag spjärnade envist emot genom att säga att jag trodde Klara blivit stor, och således "vuxit ifrån bebissängen". När det väl kom till läggdags ville hon dock prompt ligga där. Nå. Sömntåget ville aldrig komma. Det var en alltför stor omställning, skulle det visa sig. Vi fick slutligen stuva om. En dag ska Klara lämna dubbelsängen och sova i sin egen säng, men den dagen är (lyckligtvis) inte idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar