Sifo
Tydligen är det inte vem som helst som är god nog att Sifo intervjuar dem angående livsvanor. Det är endast ett fåtal utvalda. Slumpmässigt? Jag har ingen aning, men valet för institutet har fallit på min hustru. Hon hade först tyckt det verkade jobbigt, och slängt ett par påminnelser om att fylla i blanketten. Till sist läste hon att de höjt arvodet för att medverka till inte mindre än tvåhundra kronor. Då blev det intressant, och här sitter hon nu vid köksbordet och låter bläcket flöda.
I Tunnelbacken
Det var här dagens intressanta betraktelse gick ner. Jag vek in på Tunnelbacken från Sofiehemsvägen, och just innan jag skulle vika in passerade en karl som börjat få lite tunt hår. Det är nånting med hans utseende som ger pondus, lite som om han jobbar på Skattekontoret. Hursomhelst, han cyklar en s.k. citybike och rullar nedför backen. Jag ser hur han förlorar väggreppet och därtill väghållningen. I synnerhet bakdäcket slirar, och mannen kämpar för att häva en sladd. Jag rullar bakom honom, noggrant uppmärksammande allt som händer. Mannen väljer till sist att ställa ner fötterna och glida mot vänster vägkant, vad hans hastighet går ner till stillastående läge. Det är också här jag gör en omkörning. Jag stoltserar med hur jag tar högersvängen på ungdomligt, och framförallt militärianskt, manér. Jag tittade aldrig bak för att se om han se om han uppmärksammat mig. Det hade liksom tagit udden ur hela grejen.
På Svingen
Det här är alltså gång- och cykelbron som går ner till stan. Jag cyklar upp- och nedför denna sånär som dagligen. Nedför är naturligtvis trevligast. Hursomhelst, de senaste dagarna har vädret varit väldigt växlande. Svingen har markvärme för att hålla nere olycksstatistiken, främst under vinterhalvåret. Vid ett par ställen efter bron är det dock fogar, och vid den nedre av dessa har samlat på sig en rejäl 'sträng' av en hård is- och snöblandning. Vi pratar om en flera centimeter tjock bukt, och givetvis är denna vid nedre delen av Svingen. När man kommer dundrande i hög fart är det här givetvis ingen höjdare. När jag var barn talade vi ungdomar om att 'jappa' med cyklarna. Detta betyder att man ryker upp framhjulet så att detta lättar från marken. Vi jappade flitigt med våra BMX-cyklar. Nu jappade jag just innan bukten.
Resultatet blev att framhjulet tog sig över i en sånär som transparent övergång, medan bakhjulet sedan kom att 'studsa' nån decimeter upp i luften. Jag tänkte på hur orutinerat detta skulle se ut för den som kom bakom mig. Jag skämdes. Jag är ju cyklist. Jag klarar (sedan många år tillbaka) av att lyfta hela cykeln i en svepande rörelse. Med BMX eller dylikt lätt cykel kan jag få cykelkroppen att lyfta ett par decimeter från marken, medan den gamla balongdäckförsedda militärcykel som jag nu framför är betydligt tyngre. Ni vet säkert.
När jag kommit ut på Kungsgatan lyfte jag cykeln ett par gånger, för att känna vilken höjd jag fick upp. Jag estimerade att jag med nöd och näppe skulle klara bukten. Jag tänkte då på hur sinnessjukt j-vla överfett det skulle se ut för bakomliggande cyklister när jag helt sonika lyfte mitt flaggskepp över bukten, varvid de själva skulle tvingas krångla sig över. Jag log för mig själv. Om jag misslyckades? Kraschen? Bakomliggande? Seriekraschen? Det vore ju inte första gången jag är med om en incident vid just Svingen. Nåväl. Vi får väl se hur det blir, kanske någon kommer med en hård snöraka och hackar bort bukten inom kort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar