Jehovas vittnen
När jag kommer in igen börjar Ingrid pratar. Hon säger att det knappast är en slump att de glider runt i dessa svåra tider. De ser ett gyllene tillfälle när folk behöver känna tilltro till något. Jag kommenterade inte hennes utlägg mer än med ett "Jaha", och fortsatte med min lunch. Tittade ut genom fönstret, och ser hur mannen långsamt makar sig mot nästa port. Det var tydligt en pensionär. Ganska charmigt, när allt kommer omkring. Ju mer jag tänker på den äldre mannen, desto charmigare blir han för mig.
Förseningsavgifter
Jag har den senaste tiden blivit oerhört ostrukturerad när det kommer till att hålla reda på lån. Senast var kring årsskiftet, när jag slutligen hade sparat på mig uppemot en vecka i skuld. Vi pratar fem kronor om dagen.
Nåväl. Den gången var jag faktiskt djärv och förhandlade lite. Eller, det var väl rättare sagt den vänliga bibliotekarien som själv ifrågasatte att dagar när biblioteket var stängt (Nyårsafton och Nyårsdagen, i det här fallet) skulle vara betalningspliktiga, eftersom jag då ändå inte hade någon chans till att återlämna. Vi var helt eniga. Hon gjorde till sist en egen räkning, och femton kronor var ett rättvist belopp. Jag höll med.
Jag tog fram kortet och frågade om det gick bra. Hon sa att det helst skulle betalas konstant, och jag fick stoppa tillbaka kortet i plånboken. Jag har ju i princip aldrig kontanter (har alltid varit en som trivs bäst bland ettor och nollor), så det var kört. Hon tyckte jag skulle återkomma när jag hade kontanter. Jag frågade hur vi gjorde om nån annan bibliotekarie än hon satt där då, om hon kunde skriva nån notis om beloppet, så vi inte skulle behöva förhandla igen. Hon förklarade att hon rätt och slätt skulle göra mig skuldfri på papper i detta då, och sa skrattande att hon litade på att jag skulle komma in med en guldpeng och en femkrona när tillfälle gavs. Mycket vänligt. En stor ros till Ålidhemsbiblioteket.
Dessvärre är jag inte den som lär av mina misstag. Vid nämnda tillfälle lånade jag givetvis en ny film, och tänk så fort en vecka går. Första påminnelsen på mejl kommer redan efter fem dagars lånetid, och frågan är om det inte är lite väl tidigt. En mer 'skarp' påminnelse under näst sista dagen skulle kanske vara en bättre idé, jag vet inte riktigt. Nå. Jag har hunnit få inte en utan fler påminnelser. Nu idag när jag satt på Sambandscentralen under dagen var rubriken i mejlet rödfärgad och det stod i klartext att jag skulle bli spärrad samt få en räkning hemskickad om jag inte tog mig samman. Nu var det på riktigt.
På eftermiddagen gjorde mig redo för avfärd. Så kom jag på den festliga idén att jag skulle göra en liten inspelning av förfarandet, då denna inkluderade viss social interaktion. Föreligger ett allmänintresse? Svårt att säga, men jag själv skulle nog hellre lyssna ur en skarp scen från verkligheten än läsa en ung sökare med egna ord beskriva sin lördagskväll ute i vimlet. Men det är klart, det finns ju folk till allt. Jag läste i alla fall på lite, så att jag inte bryter mot någon lag, och det gör jag inte. Moraliskt sett då? Jag hade faktiskt inga betänkligheter där heller, eftersom dialogen skulle vara så oskyldig som den bara kan bli.
Här hör ni hela samtalet från det att jag banar väg till bibliotekariens disk och till dess att vi är klara med affärerna. Lite lustigt hur ointresserade de verkar av min välvilja att betala. När någon är skyldig pengar och säger "Nu vill jag betala!" känns det mest logiska som att gäldenären genast har borgenärens ögon och öron, då denne givetvis vill ha sina pengar. Här förhöll det sig tydligt inte så, haha. Skämt åsido, det skulle ju visa sig att de hade någon form av pågående ärende. Hetsig som jag är dundrade jag bara in. Nåväl. Allt gick ju prima ballerina. Så, här ovan, gott folk, har ni ett praktiskt exempel på hur det kan låta när en låneskuld till ett bibliotek regleras. Observera att det här är autentiskt ljud, hämtat från verkliga livet. Nå. Jag lånade givetvis en ny barnfilm när jag hade gjort upp räkningen. Nu återstår att se om jag kan bete mig.
Papperstidningar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar