Min nyfunna vän Martin Edlund

Nu ska ni få höra om min stora lycka. Det var alltså en helt vanlig dag i ärans tjänst som jag stod i kundtjänst. Två killar kom och frågade om ljud- och bildsladdar. De visste vad de var ute efter så jag gav dem helt enkelt hyllplatsen. De börjar gå, men så vänder sig den ena om. "Jo du, du ska veta att dina tweets är väldigt underhållande!" säger killen, helt från ingenstans. Det är då som om tid och rum stannar, och jag blir helt mållös. "Hur vet du det?", hör jag mig själv säga, fastän svaret är givet, att han vid något tillfälle läst något ur den huvudsakliga spalten vid den största av sociala medier. Jo visst, han följer mig. Jag får nu ur mig att jag blir jätteglad, och att jag ska följa upp (hehe, pun intended) honom a.s.a.p.



Jag får namn eller alias, och då placerar jag honom faktiskt. Jag tror det var i somras som jag hade återkvittrat vad som kan tolkas som en kontaktannons, fångad under hashtagen #ålidhem. Bitarna föll nu så att säga på plats. Vidare, våra fysiska vägar skildes här år, fast i mitt stilla sinne var jag fortfarande med Martin, även långt senare in på dagen. Jag kan nämna att det inte är första gången jag får ett 'weird encounter' just i denna kundtjänstdisk. Se bland annat inlägget om Polkon, så förstår ni. Hursomhelst, på kvällen har jag fått en liten puff från Martin, och nu är också bollen satt i rullning.




Några dagar senare kommer då bomben. Se ovan. En direkt invit att träffas i syfte att hänga. Men hur man nu egentligen? Min spontana definition av att hänga går tillbaka till tidigt 2000-tal, och infattar bl.a. en kortlek och minst en tjockis. Så, var kommer alla de här känslorna ifrån? Jag blev genuint salig och kände mig skön till sinnes när jag läste Martins invit. En chans att få en ny 'real life friend' hade dykt upp, och jag bollade givetvis genast det här med min drottning. Hennes reaktion var omedelbart skeptisk. Nånting var tydligt fel. Man lämnade inte bara inviter till främlingar på det där viset. Den här Martin hade givetvis ett eget motiv. Var han en seriemördare, eller vill han något helt annat? Nå. Jag antar att jag alltid har varit rätt blåögd, och visst höjde jag också på ögonbrynen av alla skräckbilder som min hustru nu målade upp för mig. Det är trots allt inte första gången jag går i en fälla.



Som ni ser är jag dock inte den som backar ut i ett skarpt läge, utan när nu bollen låg i min ringhörna var jag inte sämre än att jag fångade upp den som en riktig matador, och sedermera passade den tillbaka till Martin. Jag vill starkt poängtera att det här är ett beslut som jag inte har ångrat bråkdelen av en sekund.



Som ni ser här under har vi även under mellandagarna bollat en hel del med varandra över sociala medier, det är ju så man gör nuförtiden. Inga konstigheter. Inte egentligen. Här pratar vi musik, närmare bestämt Guns N' Roses. Det är tydligt att Martin är väldigt intresserad av musik. Jag tror spontant att han är den där killen som har läst dussintals självgiografier av tidernas mer hårdknackade rockmusiker. Jag är inte alltför beläst, men som ni ser här försöker jag ge ett sken av att jag vet åtminstone litegrann om vad jag pratar om.



Det ni ser här nedan är då alltså den sista korrespondensen mellan mig och Martin. Vi har i skrivande stund den 4 januari, och ett nytt år. Det är alltså nu det kommer att gå ner. Vilken minut som helst kan Martin dyka upp på min bildskärm med en invit. Står jag redo att hänga? I nio fall utav tio blir svaret ja!



Så, vem är då Martin, egentligen? Som sagt hann jag bli lite nervös när Ingrid kom med alla förmaningar och spekulationer. Det vore som sagt inte första gången jag gick i en fälla. Nu har jag emellertid gjort en liten djupdykning, och vad jag finner talar starkt emot att Martin skulle vara varken seriemördare eller ha andra intressen. Jag tror mer på att Martin är en av dessa som helt enkelt är tvungna att skriva en bok innan de trillar av tidslinjen. Jag tror att Martins bok kommer att bli tjock, och väl läst. Mer vet jag inte. Inte just nu. Fram till att Martins självbiografi ligger på hyllorna i er närmsta Akademibokhandel kan ni klicka er in på Martins blogg, där ni kan läsa mer om vad han sysslar med om dagarna. Bilden här nedan tycker jag ger en väldigt tydlig bild av Martin, som person.