Ikväll var jag en riktigt stolt pappa, och det kan ni skriva upp. Jag har ju propsat på tv-spel länge, och Klara har visserligen varit intresserad, men hon har haft problem med kontrollen. Hon har klarat av att hoppa efter önskemål, och även gått fram och tillbaka efter önskemål, men det har inte fungerat att låta dessa två delar av handkontrollen samverka. Det har liksom varit nån slags stopp där. Ikväll var det dock som att det plötsligt lossnade för henne efter att vi hade kört första banan i Super Mario World några gånger. Både jag och Ingrid blev så mäkta imponerade. Jag kommer själv ihåg när jag fastnade för just det här spelet. Jag var nog framåt nioårsåldern, och längtan började bland annat på Åhléns, var man fick prova på spelet. Den dagen när jag fick mitt eget Super Nintendo var jag överlycklig. Jag är så glad att kunna göra Klara lyckan nu, så här många år senare. I ett sånt här läge är det faktiskt riktigt svårt att inte vara lite skrytsam. Jag ska minsann lära henne allt jag kan, vår älskade lilla fyraåring.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar