Oljefiltret
På jobbet passade jag på att bolla frågan med en kollega om hur jag skulle gå till väga när jag väl kom mig för att faktiskt byta ut all motorolja. Det var då tydligen viktigt att i samma veva byta det så kallade oljefiltret. Tidens gång fick tydligen inte sällan dessa till att klegga fast, och man behövde då verktyg för att lossa dem. Något av dessa verktyg. Frågan i mitt fall är vilket som blir smidigast. Jag måste först och främst ta reda på (bland annat) vilken diameter det är på Felicias oljefilter.
Nyvaken
När jag kom hem visade det sig att prinsessan tagit en tupplur mitt på dagen. Hon var i sömnens rike, men då hon hörde talas om kakor med choklad, ja då öppnades ett öga i sänder. En kort stund senare satt hon upp och käkade kex så det stod härliga till. Det var ju trots allt Påskafton.
Väntans tider
Här står vi ute på gården och väntar på att få hämtning av svärföräldrarna. Klara har stövlar på sig och stoltserar med hur vattentäta de här. Som ni ser på bilden är stövlarna helt nedsänkta under ytan. Det är med andra ord en minst tio centimeter djup vattenpöl hon står försänkt i, vår lilla prinsessa. Min dag hade varit förstörd om jag hade gett mig på det här konststycket i mina basketskor.
I baksätet
Här har vi nyss blivit upplockade, och nu bär färden mot Berghem. Jag får den stora äran att sitta baktill med Klara.
Skattjakten
Framme på Berghem. Vi har knappt fått av oss ytterkläderna förrän det första momentet stundar, Skattjakten. Jag kommer så väl ihåg detta från i fjol. De är väldigt traditionella, The Lindbergs. Det var alltså till att följa tråden. Jag följde med, hack i häl.
Lindberg style — förrätten
Det här var ett projekt i sig, och jag är stolt i det faktum att jag för andra året i rad rodde i hamn den. Det är alltså lite av en Lindbergs tradition att göra på detta sätt. Ja, kort sagt ska man plocka ut äggulan, fylla vitan med vitvinsvinäger, nån mystisk sås, sådan där speciell senap, samt kryddor, bland annat paprika. Sedan ska man sätta tillbaka gulan, fast avig, så att den buktande sidan är uppåt. Detta är som ni förstår kosmetiskt. Nå. Sedan ska man dricka snapsen, i detta fall Absolut citronvodka, och när spritsmaken kommer till munhålan ska man käka ägget, as is. Det var oerhört gott, till och med godare än jag minns det från i fjol. Jag har för mig att jag överdoserade senapen, då. Nå. Denna gång kunde jag i alla fall knappt hejda mig, utan drog faktiskt i mig båda ägghalvorna innan ens andra snapsen hade hunnit hällas upp. Jag rodnade genant när jag upptäckte min sociala miss. Jag stod liksom bar, när det kom till nästa skott. Hur typiskt är det inte? Säg!
Smaskigt värre — varmrätten
Oj oj oj, skoja inte att det här var sagolikt gott. Jag tog en rejäl portion och därefter en saftig backning. Därefter kunde jag knappt resa mig upp från matbordet.
Husets orkester
Klockrent hur det tas ton inne i det lilla hobbyrummet. Det var så härligt att se konstellationen att jag tog tillfället i akt och gjorde ett Instagram av det. Man måste ju vara trendig och skina, utåt. Ni vet hur det är.
Kladdigt och gott — efterrätten
Smarrigt värre. Det här bakverket hade en distinkt smak av kaffe, och jag gillade det. Jag tog inte mindre än två backningar. Klara i sin tur fick sådan glasstårta, ni vet. Viennetta, heter den visst. Jag var tvungen att söka för att greppa det. Jag tycker själv om denna, kan jag inflika. Min älskade lilla mamma brukade servera mig den vid högtidliga tillfällen, när jag var ett litet barn.
En vildhäst
Klockan var här framåt tio på kvällen, men någon trötthet syntes inte röken av. Den lilla prinsessan tog kuddar från alla håll och kanter, och byggde upp en slags hinderbana på vilken hon tog rollen som Calypso från Horseland, och därefter gjorde det läckert. Själv var jag hyfsat trött vid det här laget.
Hemfärden
Klockan har hunnit bli halv elva när vi rullar iväg från Berghem, destination Ålidhem. Gäsp. Flickorna drar till med ett leende, men jag är övertygad om att de var oerhört trötta. Jag var då det.
Avrundningen
Efter en lång dag tyckte jag att jag förtjänade den där påskbrygden som legat i kylskåpet sedan innan helgen. Det var tydligen Three Hearts som stod bakom, och omdömena på sajten RateBeer hade varit blandade. Med facit i hand kan jag nog varken säga bu eller bä, jag har helt enkelt för lite erfarenhet. Jag kanske rentav kan säga att det inte riktigt var min favoritsmak, om vi ska vara petiga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar