Skridskor

Det har varit snack om skridskor länge, och visst är det en av tjusningarna med denna kalla årstid, att kunna glida runt på isen i skor med blanka metallblad nedtill. Nå. Nu idag när jag hämtade Klara fick jag veta att nu efter helgen blir det skridskor som aktivitet. Vår vänliga dagmamma frågade med ganska små bokstäver om Klara hade några skridskor. I dessa bråda tider är det ju inte alla som har det fett nog att kunna lägga ut. Man kommer ju själv ihåg när man skulle börja med hockeyn. Det var tusentals kronor som föräldrarna, i mitt fall mamma, fick lägga ut på utrustning. Nåväl. Jag svarade med ganska hög ton att Klara visserligen inte hade några skridskor, men att vi skulle se till att ordna det. Faktum var att jag kände viss oro. Vilken summa skulle projektet landa på?

Senare på eftermiddagen tog jag en liten tur runt stan och faktiskt bort mot industriområdet på andra sidan stan. Som av en händelse sprang jag rakt på en väldigt intressant annons. Jag började planera, i mitt stilla sinne. Jag återvände till flickorna och la helt utan förvarning fram att vi minsann skulle dra iväg och titta på skridskor. Klara sken upp och hipps vipps, så var vi hjulburna.




När vi kom hem hade vi dessa vackra vita skridskor med oss. Splitternya i kartong. Jag och Ingrid var lite i valet och kvalet gällande storlek, men det slutade i alla fall med en 30, vilket enligt Ingrid inte alls är samma som storlek 30 på vanliga skor, utan skridskor har tydligen sina egna storlekar. Anyways, både Ingrid och Klara var glada, och Ingrid sa faktiskt att hon själv minns hur hon som barn alltid hade velat ha sådana där vita skridskor med vaddering upptill. I mitt stilla sinne sken jag upp när jag hörde detta. Det var som att jag hade förverkligat båda mina flickors drömmar, samtidigt.