Smutsig onsdag

Den stundande påskhelgen började sannerligen inte på allra bästa sätt. Först, på McDonald's, lyckades jag få en fettfläck på insidan av mina hörlurskåpor, vilket bara såg allmänt nasty och bedrövligt ut. Jag försökte slå ifrån mig detta, och bestämde mig för att hylla den kommande våren och således cykla längst med älven hemåt. Musiken spelade i mina öron, och jag befann mig i ett smått drömmande läge, ni vet säkert. Det stora bygget av Öbacka strand har ju pågått i flera år, och ofta ligger jag — i sinne — kvar i den epoken när gång- och cykelvägen var omledd och istället gick i höjd med Umeå Östra järnvägsstation. Jag höll därför rakt fram, mot och förbi tågstationen. Jag skulle snabbt upptäcka att det var en ytterst lerig väg. Jag tittade ner på mina ben och sneakers, och det var en rent ut sagt äcklig syn. Jag svor för mig själv över mina problem. Framemot slutet av den tillfälliga vägen för grävskopor och dylika arbetsmaskiner vaknar min hjärna.

Jag mindes då hur det nu (sedan minst ett år tillbaka) istället är den här latituden som leder till en inhägnad återvändsgränd. Jag hoppades innerligt att — som någon gång tidigare — stängslet var nedrivet så att jag kunde ta mig förbi. Nej. Det skulle så klart visa sig vara allt annat än nedrivet; snarare förstärkt. Helt okryddat var det 3-4 klassiska festivalstängsel som låg ovanpå varandra. Nåt av dem stod diagonalt, som för att förhindra att man kröp längst med urgröpningen för diket som var just där. Suck. Det var bara att gilla läget. Jag ledde min cykel i en U-sväng och vände om genom samma leriga väg. Jag ser en byggnadsarbetare komma gående mot mig hundra meter bort. Jag är nöjd över att jag är i skydd av hörlurarna, så att han på intet sätt kan störa mig. Trodde jag, skulle det visa sig.

När jag rullar förbi honom sträcker han ut handen och tar tag i min jacka. Var det på riktigt? Jag tog av mig hörlurarna. Han påtalade att jag faktiskt "fick ha lite bättre koll", och fortsatte ett utlägg om att det var så mycket grävmaskiner att det var ett farligt. Det var för min egen skull, alltså. Jag lät ungefär som en polack i ett klassiskt MMORPG-dataspel, när jag lät "Jajajajaja", mest upprörd över att gubben faktiskt rent handgripligt hade sugit grepp om mig i min förbifart. Får man (andra än polisen då) ens göra så här i Sverige? Jag är tveksam. Jag fortsatte i alla fall min färd, och vek ner intill de nybyggda Öbacka-fasaderna, var jag tog den ursprungliga strandpromenaden. Jag behöver knappast nämna att jag inte hade fröjd i mitt sinne. Jag drömde mig bort, och visualiserade mig själv i samma scen, fast som i tolvåring på BMX-cykeln. Jag ser framför mig hur "Jävla gubbjävel!" då hade suttit på min gälla stämband när jag rullat därifrån. Nå. Nu är jag dock vuxen, och sådana utspel får aldrig förekomma. När jag kommer in genom dörren sliter jag av mig mina jeans, och sköljer av byxbenen noggrant med hett vatten. De blir genast rena. Ja, ni vet hur lera är.

Sedan går jag ut till köket och funderar över hörlurarna. Jag har hört att diskmedel är bästa bot mot just fettfläckar, så jag tänkte att det var värt ett försök. Jag doppade pekfingret i lite Grumme disksåpa, och gnuggade försiktigt i cirkelrörelser över den äckligt gula fläcken. Hör och häpna, den gick bort. Jag fick fröjd i mitt sinne. Nu är mina hörlurar åter sånär som kliniskt vita, och mina byxor är rena och hänger på tork. Om en knapp timme ska Klara hämtas hos dagmamma, och vi går mot påsk. Som om detta inte var nog så har jag nu — äntligen — funnit kvittot till ett duschmunstycke (för kökskran) som helt oförklarligt har börjat strula. Två års garanti är kanske världens bästa uppfinning. Att det sedan kanske bara är jag (och Ove Sundberg) i hela världen som förtvivlat (i ungefär en veckas tid) har letat efter ett ~1½ år gammalt kvitto (läs: garantisedel) till en artikel som kostar 39 SEK. Ja, det är ett helt annat konstaterande. Nå. Det här kanske ändå blir rätt bra onsdag. Den där byggnadsarbetaren ville trots allt bara mitt bästa. Han sa ju det också, "för din egen skull". Det här blir bestämt en bra dag. Solen skiner, också.