Jobbet
Giggade på stormarknaden norr om stan, dagen till ära. Det börjar bli säsong och det betyder att utemarknaden snart öppnar. Den stora punkten på dagordningen var att ställa allt i ordning. Pallarna med planteringsjord väger drygt ett ton styck. Dessa drog vi runt med palljagare och rå handkraft. Det kändes oerhört manligt. Planteringslådorna i metall och olika färger var paketerade på ett sätt som gjorde att uppackningen av dem tog både länge och väl. När allt var uppackat stod vi i ett mindre hav utav tomma kartonger. Det var då jag förvandlade mig till en fiktiv superhjälte. Jag tog upp kartong för kartong, låtsades att undersidan var min antagonist, och smällde ett saftigt knytnävsslag rakt igenom botten, varpå jag rev upp sidorna och plattade ihop kartongen. Jag upprepade proceduren för vad som kändes som minst tre dussin kartonger. När jag rullade iväg allt mot komprimatorn blödde jag lite ytligt från en knoge. Sådant är livet för en soldat, I guess.
Middagen
Det blev alltså kyckling till middag. Jag kan rekommendera alla att hälla sådan flytande vitlökssås på kycklingen. Jag har varit lite skeptisk till just att blanda vitlökssås med kyckling, men det visade sig vara en stor succé. Som sagt, har ni inget bättre för er så kan ni hälla lite vitlökssås över er kyckling. Ni kommer att gilla det.
Strömpilen
Medan Ingrid var ute och körde med sin pappa for jag och Klara ner på Strömpilen. Vi fyndade ett paket (4st) sockar i Klaras storlek, endast tio kronor i fyndkorgen. Jag älskar nedsatta priser. Jag går igång på alla cylindrar när jag ser röda lappar. Det ligger i min natur. Nå. När vi kommit ut från stormarknaden gick vi ner till plattformen i trä som är byggd just intill vattnet. Vi tittade ut över älven och konstaterade att våren nalkas. Isen är snart ett minne blott.
Vansinnet
Klockan var kvart i nio. Det var sen kväll för prinsessan. Ingrid var ännu ute och övningskörde med sin pappa och vi hade borstat tänderna och förberett nattvällingen, jag och Klara. Jag gav Klara min mobiltelefon och startade Candy Crush medan jag gick och kastade lite vatten på toaletten. Så hör jag hur hon ropar att nånting är fel. Jag ropar tillbaka att hon ska vänta. Så kommer hon. Hon sträcker mig telefonen, och säger att det slutade fungera. När jag tittar på min mobiltelefon ser jag följande skärm, och jag känner omedelbart en mardrömslik känsla. Hjälp. Min unge var en liten pekskärmsrörelse ifrån att elda upp hiskeligt många mjölkpaket, i svenska kronor. Var finns barnspärren i Candy Crush? Jag har så här i efterhand sökt, men inte funnit någon. Nåväl.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar