Lunchen
Det blev en lördag i ärans tjänst. När det vankades lunch knallade jag ner till Coop Konsum MatCity för att se om det fanns nåt vettigt i Ove Sundbergs lilla hörna längst in. Mycket riktigt, flera lådor med sushi låg där. Ordinarie pris var ju en bra bit över sextio kronor, och nu skulle jag endast betala tjugofem futtiga dinarer. Jag tvekade inte många sekunder innan jag banade väg mot kassan. Kvinnan före mig i kön hade tänkt likadant, inte mindre än tre nedsatta lådor sushi såg jag passera på bandet. Märk här hur jag fotograferar min låda. Lägg märke till den mänskliga handen som syns till höger i bilden. Det är alltså kvinnan före mig som vill lägga tillbaka sin kundkorg. Så står jag och blockar hennes vägg, i full fart med att fotografera min mat. Hur friskt är det på en skala? Det är som att jag med hela mitt kroppsspråk säger att hon faktiskt får vänta med att lägga tillbaka sin varukorg för att jag måste få dokumentera mina lunchvanor färdigt först. Hur friskt är det på en skala, egentligen?
Flathylsorna
När jag hade klivit av mitt pass gjorde jag en civil visit och köpte flatstifthylsor. Det blev lite krångligt i och med att de fanns i olika utföranden, eller rättare sagt vilken strömstyrka de skulle palla för. Prislappen var densamma (19 SEK) oavsett om jag tog röda, blå, eller gula stift. De gula var absolut tåligast (och störst), de blå var mittemellan (1.5-2.5mm2), och de röda var minst (0.5-1.5mm2). De gula pallade uppemot 6mm2, vill jag minnas att det stod. Jag köpte i alla fall ett av varje paket röda och blå stift. Jag gjorde dessutom det aktiva valet att gå på varianten som var helisolerad, det vill säga med sådan skyddande plast eller gummi runtom hela kroppen. Man vet aldrig om det kommer in väta liksom. Valet kändes så rätt, på alla sätt och vis. Vidare, beträffande tjockleken nu. Min kollega trodde att jag skulle klara mig fint med röda stift, men jag tänkte att man ändå aldrig vet när man kan komma att behöva ett par rejälare stifthylsor, så jag köpte ändå båda påsarna. Det är ju aldrig fel att stödhandla.
Fikat
Sen på eftermiddagen så unnade jag mig lite gott, då i form av choklad och kaffe, vilket är två av mina största passioner. Ni vet säkert.
Lasagnen
Det blev lasagne till middag, och Ingrid provade för ovanlighetens skull att köra med de gröna plattorna. Det blev riktigt schysst. Jag maxade måltiden med resterna från onsdagens oxfilé. Inte alls fel.
Sandlådan
Ute på gården och leker. Tro inte att vi är så överbeskyddande att vi har hjälmen på i ur och skur, utan här handlar det helt enkelt om att cykeln stod på armlängds avstånd, och ibland låter vi då hjälmen sitta kvar i mellanspelet, såvida då inte prinsessan själv säger att hon vill ta av sig den. Tumregeln är väl att om hon gör avbrott från cykeln på fem minuter eller kortare, ja då får hjälmen sitta kvar. Är avbrottet mer än fem minuter tar vi av henne hjälmen. Ungefär så har vi satt upp det. Men det är klart, inget är ju som hugget i sten. Man får ta situationen lite grann som den kommer. Just den här gången fick hon i alla fall sitta i sandlådan med hjälmen på.
Städningen
Ni vet städskåpet i köket, var vanligtvis skurmopp och sådant står. Här har det varit total oreda de senaste åren. Gamla kermaikrukor och påsar med allt möjligt, huller om buller. Denna lördag fick jag infallet att jag skulle ta tag i det. Jag tömde ut allting på köksgolvet och började därefter att organisera allt. Jag satte även upp en plan att ta tag i reparationen av den radiostyrda bil som jag köpte åt Klara för säkert nu över två år sedan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar