Lunchen
Jag var inne på min andra dag av inskolning på det nya haket. Under gårdagen hade jag haft flyt nog att hämtpizza hade bjudits till lunch (snacka om schysst första dag), men idag skulle jag alltså föda mig själv. Lunchen var blott en halvtimme, men tack och lov ligger McDonald's bara ett stenkast bort, och en påse med dubbel cheese satt fint i min lilla kista.
Glidisch
Alltså, seriöst, jag vet inte hur jag kan beskriva den här bilden bättre. Det var helt enkelt glidisch. Tjejerna var på banan, marknadsföring för Hållbara Ålidhem syns i bakgrunden, och himlen är blå. En schysst tisdag, allt som allt.
Middagen
Det blev kyckling med ris. Jag var nöjd och snart därefter också mätt och belåten.
Godnattsagan
Det blev en något okonventionell godnattsaga för prinsessan. Hon har ju nyss fått sin första skateboard, och jag kom för mig att söka "skateboarding" på Youtube, och bland de översta träffarna fann jag följande video. Spontan playback som skulle visa sig grymt lyckad. Klara låg bredvid mig med vällingflaskan i mungipan, stadigt tittande på skärmen. Hon förstod naturligtvis inte grabbarnas snack, men det gjorde jag. Jag sticker inte under stol med att jag fick ett mentalt ståfräs av att höra hur de tuggade. Jaja, jag vet att it's all sales, men dom fick mig. Den här — av Redbull promotade — videon var helt enkelt sjukt feel-good, rakt igenom. Jag tror Klara kom att drömma schyssta drömmar. Om du har en kvarts timme till övers av ditt korta liv så kan jag definitivt tipsa om att du sätter den här på fullskärm och lutar dig tillbaka. Do it!
Skyltbelysningen (felsökningen)
På kvällskvisten gjorde jag en liten tripp ner till Strömpilen och stormarknaden, just innan stängning. Det var en fix idé om att svabba och rengöra insidan av ugnsluckan (glas) som låg till grund, och jag hade då någon slags adekvat rengöringsmedel i sikte. Jag fann denna, och återvände hemåt. När jag landade på parkeringen fick jag plötsligt ett infall. Ända sedan vi köpte bilen har jag aldrig sett någon belysning vid registreringsskylten baktill. Jag mindes hur jag läst i Körkortsboken om att det var lag på att man skulle ha sådan belysning, och att man åkte på nån tusenlapp i böter om man blev stoppad och det inte fanns. Vad var mitt problem? Jag klev ut och gick bak och tittade. Det var släckt. Jag ställde mig på huk och tittade. Där under en list verkade det sitta två — släckta — lampor. Vafalls. Jag knackade lite grann på den ena. Döm av min förvåning när den tänds. Nåt litet glapp. Wow. Jag knackar på samma sätt på den andra. Ingenting händer. Efter nån minuts knackande och dunkande utan gensvar plockar jag fram verktygslådan. Jag måste bara ha svar. Jag visualiserade två tänkbara utgångar för mitt inre. Den ena var att om jag flyttade över den lysande lampan till den andra sockeln så skulle den fortfarande vara släckt. Den ena var att vid nämnda omflyttning skulle ljuset flyttas. Det sistnämnda scenariot var önskvärt. Då skulle vi ha att göra med en trasig lampa. I annat fall skulle felet antingen ligga i själva sockeln, eller djupare, i nåt relä eller ledning. Att få lös lamporna var ett litet projekt. Jag fick sonika skruva bort skylten. Flera bilar passerade parkeringsplatsen var jag stod. En douche i träningskläder stod och skruvade i en registreringsskylt på Ålidhem, sent på kvällen. Troligtvis såg det en aning suspekt ut. Troligtvis var det bara en tidsfråga innan någon ringde in. Nå. Låt mig hoppa till facit. Önskvärt scenario utföll. Jag kunde flytta fungerande ljuskägla mellan siffror och bokstäver genom att flytta den märkliga lilla lampan, som jag senare skulle ta reda på att var av socket "T10", "Wedge", eller "5W5"; allt beroende på vilket språk man talade. Jag var nöjd i vetskapen om att jag skulle kunna styra upp den här biffen, så snart tillfälle gavs. Vad kunde sådana lampor kosta?
Ugnsrengöringen
Just ja, det var den här sprayen jag haffade. Efter projektet med belysningen var jag inte längre peppad på att börja svabba spisen. Jag ställde ifrån mig sprayburken. Det där fick jag ta tag i nån gång framöver, i mån av tid.
Smaskens
Klockan var efter midnatt, det var alltså i formell mening onsdag, och jag ville ha nåt gott. I min värld finns det optimala svaret på gott, och det infattar bl.a. gräddglass. Mer exakt ska man mixa bär och gräddglass. Det ska vara rikligt med bär för att smaken ska bli så saftig som möjligt. Jag sköt från höften och det blev fina fisken. När jag var färdig utbrast drottningen "Du tog väl inte de frysta bären? Har du läst nyheterna?", varvid jag faktiskt kom ihåg hur jag för en tid sedan läst om hur de misstänkte att frysta bär bar på Hepatit A. Vad som bör kännas till är att jag vid den här tidpunkten höll ett stort glas med min härliga — nyss upphällda — brygd i min högra hand. Jag vägde farorna emot suget, och jag kunde helt enkelt inte motstå frestelsen. Jag sa till min hustru att jag kände på mig att larmet var avblåst, och började smutta på drycken. Visheten fick mig dock att Googla, och knappt två dygn tidigare hade Helsingborgs Dagblad uppmärksammat att faran inte alls var över. Jag hade redan smakat, och det var så oerhört gott. Jag kunde inte hejda mig. Jag dunkade hela min tillredda kanna. Om jag nu åker på denna farliga smitta så har jag iallafall bidragit till forskningen. Nej, jag rationaliserar inte. Inte alls.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar