Upphisning
Länge har ett konstigt (givetvis intermittent) klunkande ljud irriterat under bilfärd. Jag har inte kunnat sätta fingret på det. Ingen av oss har. Så efter söndagsmiddagen på Berghem tände jag med öppen dörr. Då lät det nästan skramligt. Jag tittade under bilen. Då ser jag det. Avgassystemet. En slags upphängning hade gått av i mitten. Oj oj oj. Så. Två dagar senare, denna tisdag, gled vi inte på OKQ8 Carlslid, var man för en rätt billig peng kan hyra en plats med lift och allt. Så hissade vi upp bilen.
Det skulle visa sig att inte bara en upphängning hade brustit. Nej, två och en halv (ja!) utav totalt tre gummiupphängningar var brustna. Den tredje uppräknade var den som håller upp avgasröret längst bak. Den var av till hälften, och hängde och dinglade halvt. Bilderna talar ett tydligt språk. Vi hade varit på Biltema och försett oss med en uppsjö av upphängningar på avdelningen för avgassystem. Vi lyckades kränga på en upphängning på stället i mitten. På övriga var det kört. Jag fann det inte bättre än att lösa situationen temporärt — genom silvertejp. Eftersom gummit fanns kvar tryckte jag helt sonika samman upphängningarna som de skulle sitta och lindade tjockt med tejp runtom. Enligt uppgift ska silvertejp vara hyfsat värmebeständigt, och det är ju trots allt inte i grenrörets främre del (var det naturligt blir varmast) som vi har upphängningen, så det känns spontant som att risken för smält tejp är väldigt låg. Brandrisken torde vara ännu lägre. Jag lovade mig själv att inte göra en mer hållfast lösning till en långbänk, bara för att det nu var löst för stunden. Jag förbannade också verkstadsmannen som bytt ut en glapp led mellan växellåda och växelspak för bara några veckor sedan. Nu när bilen var hissad såg jag tydligt den utbytta stången. Det var ingen raketkonst. Den _hade_ jag kunnat byta själv. Jag förbannade mig dock inte över detta, utan att jag finner sannolikheten att verkstadsmannen inte såg vad som höll på att hända med grenröret som väldigt låg, i förhållande till sannolikheten att han såg det, men tyckte att det var lika bra att vara tyst om det, och låta Ödets nyck ha sin gilla gång. Nå. Jag ska inte lägga någon skuld. Jag _vet_ trots allt inte detta med säkerhet, men jag får en känsla. Jag brukar ha en rätt god känsla. Mitt förtroende för verkstadsbranschen sjönk drastiskt.
Middagen
Köttbullar, korv, pasta. I sin enkelhet.
Drinken
Jag avrundade kvällen med att unna mig en personlig favorit. Det är rätt enkelt. Ta rejält med frysta bär, kör dem en stund i mikrovågsugnen, blanda gräddglass, bären, och kör i blender. Man behöver inte ens tillsätta socker eller grädde, utan det blir sinnessjukt gott bara 'as is'. Jag smög ut till vardagsrummet halvvägs genom tillagningsprocessen och frågade hustrun om hon ville ha. Hon såg upprörd ut och utbrast att jag väl inte kunde ha missat varningarna för just frysta bär. Hepatit A. Det stod i alla tidningar. Just ja. Nu kom jag ihåg. Det kanske inte vore så klokt. Nej. Det var för frestande. Jag hade kommit så långt längst vägen. Jag kunde inte bara se min härliga mix gå 'down the drain', jag skulle inte må bra då. Jag svepte givetvis i mig hela kannan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar