Den sena måndagskvällen (igår) avslutades med en film. Det var faktiskt månader (snudd på år, känns det som) sen sist vi såg en film. Den här gången var det den goda Alexander som hade tipsat om Tarantinos senaste skapelse. Jag hade tjuvkikat och fått fram att pöbelns omdömen på IMDb talade till filmens fördel. Det här skulle man nog ändå kasta ett öga. Så, alldeles på tok för sent satt vi ner i soffan med popcorn och Coca-cola, och så var det igång, det visuella spelet.
Det var heller inga konstigheter att hänga med i filmen. Det hela följde en ganska rät linje och det hela varade i sisådär två och en halv timme. Att som Svenskan rubriksätta filmrecensionen som "Diger och kultig western" kanske inte var helt genomtänkt, i alla fall inte om ni frågar mig, men jag vill ändå inte säga att filmen var dålig. Nej, mitt intresse låg där, rakt igenom. Så, vad hände?
Det är 1800-tal och amerikanska inbördeskriget har inte utbrutit ännu. Handeln med svarta slavar är gränslös. I anslagsscenen får man se hur en mystisk man kommer med häst och kärra och korsar väg med en vit slavhandlare och hans tåg av svarta slavar, naturligtvis försedda med bojor. En av de svarta slavarna heter Django, och honom vill den mystiska mannen åt. Han har sett något eller någon, och det kan vara värt pengar för den mystiska mannen, som presenterar sig som tandläkare, men i själva verket är prisjägare.
Här börjar en lång gemensam färd för den afroamerikanska Django och hans nyfunna (tyska, tillika) vän prisjägaren Dr. King Schultz. Det förekommer eldstrider, explosioner, och lemlästning, men det blir aldrig tråkigt eller tradigt. Någon har ju dessutom också funnit kärleken i sitt hjärta, och då finns bara en väg att gå. Jag ger filmen en mycket stark trea.
Recensioner:
@ Svenska Dagbladet
@ Sydsvenskan
@ Metro
@ Expressen
@ Göteborgs-Posten
@ SVT Kultur
Officiell trailer:
Officiell webbplats:
http://unchainedmovie.com/
Mitt betyg:
3/5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar