Klockan väckte mig, och jag tassade upp och ut i köket. Gjorde frukost. Två kokta ägg, tre skivor hårdbröd med smör och ost. Kaffe. Starkt sådant. Jag satte på P3 och och gick ut på balkongen var jag insöp dagen. Det kunde bli vackert väder. I förgår så hade Västerbottens-Kuriren varnat för åska, men gårdagen hade ju varit strålande. Inte heller idag kunde jag föreställa mig åskväder. Nåväl, ibland kan vädret ta tvära kast. En stund senare satt jag i varje fall på cykeln, med hörlurarna tight fästa på planeten. Det var tung musik och mina fötter gick lätt. Dagen skulle rulla på fint.
Tjugo över fem var jag åter över tröskeln, och då möttes jag av ljudet utav ungar. Ingrid kom fram till mig och såg omtumlad ut. Klara och Karim hade lekt hela dagen, fick jag veta. Jag gick in i sovrummet och där befann sig mycket riktigt Klara och grannpojken. De busade på. Jag var slut i kropp och knopp. Det vankades middag. Jag såg flera djupa tallrikar på diskbänken. Detta brukar betyda tacos. Jag fick rätt i mitt befarande. Mums. Det var länge sen sist.
Dagens lilla dispyt kom sig när Ingrid skulle schasa hem Karim inför vår middag. Hon (vi) hade först lugnat barnen med "Ni kan träffas igen när vi har ätit!", men Karim ville inte lyssna på det örat. "Jag äta Klara", sa han med bestämd ton vid upprepade tillfällen. Jag fick en impuls och sa "Jamen då får du gå på balkongen och ropa och fråga din pappa om du får det", för jag (Ove Sundberg) tänkte att visst kan vi väl ändå undvara en liten barnportion med mat.
Det var i detta skede som Ingrid opponerade sig. Hon ryckte mig strängt åt sidan och sa att det här inte var okej. Vi var på väldigt grön kvist med föräldrarna och att låta barn äta middag hos andra var en stor grej, till sammanhanget sett. Jag hade — i mitt stilla sinne — tyckt att om jag smög bakom Karim när han var på balkongen och frågade om lov, och tyckte mig höra något som liknade ett godkännande, så kunde jag sedan servera honom utan skrupler eller förhinder. Ingrid menade å andra sidan bestämt att detta inte räckte. Man var tvungen att ha en dialog öga mot öga med föräldrarna för något sådant. Dessutom visste vi inte om han hade några allergier, eller av andra skäl inte fick äta viss mat. Det slutade — så klart — med att jag gav Ingrid rätt, och vi lyckades till sist också att få iväg Karim. Det var gott med tacos.
På kvällskvisten pös jag ner på Maxi och köpte en låda gräddglass och en påse djupfrysta hallon. En liten smoothie bör jag kunna få unna mig, såhär på helgen, vill jag tycka. Jag har förresten också tagit tillfället i akt och skrivit en hel del på mina levande memoarer nu ikväll. Men nu går kvällen mot sin ände, och det är ju en dag imorgon också, så god kväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar