Frukosten
Jag har gjort skarp havregrynsgröt de senaste dagarna. Jag rider med finess, men visst bränns det fast lite svart i botten på kastrullen då och då. Nå. Övning ger färdighet, antar jag.
Lunchen
Taggade ner på Konsum och sökte min väg till Oves fyndhörna. Vegetarisk sushi som vanligtvis ligger på 69.90 SEK per kartong och nu var nedsatt till tjugofem ynkliga riksdaler. Det var inte direkt så att jag tvekade. Jag är inte obekant med vegetarisk kost, inte alls.
Överföringen
När jag kommit över tröskeln satte jag mig i princip omgående vid arbetsstationen. Riggade upp Rickards kamera och började överföra gamla kassettband. Minnen väcktes som jag såg scenerna skymta förbi. Alla dessa faser. Oj oj oj.
Middagen
Det blev en nyttig middag, tack vare Ingrid. Ris med kyckling och broccoli.
TweetDeck
Detta har varit mitt första val på klient för sociala medier när det kommer till min digitala assistent. Den har hjälpt mig att bevaka den sociala tidslinjen och hållit ett minimalistiskt gränssnitt. Det har kort och gott passat mig alldeles perfekt. De senaste dagarna har jag upplevt att jag inte nås av några statusuppdateringar från denna vår blå sfär, och då jag vet hur trycket vanligtvis är förstod jag att nåt var fel. Jag började göra efterforskningar, och ganska snart står det klart att utvecklingen av TweetDeck för Android och iOS har upphört. Företaget fokuserar på webbgränssnittet och för mig är ju detta ointressant. Följaktligen har också vanliga 'mods' (TweakDeck, DarkDeck, etc) tappat grepp. Faktum är att det var flera månader sedan mjukvaran upphörde. Det måste vara någon blå API-förändring som nu plötsligt mördade mitt sociala gränssnitt. Grymt tråkigt. Jag började genast kolla efter alternativ, och om än Seesmic verkar populärt så tror jag inte att det kan komma upp i samma klass som just TweetDeck. Suck. Nåväl. Jag antar att ingenting varar för evigt.
Påhälsningen
Det var när jag hade varit ute med Alexander på eftermiddagen som jag spontant kom på idén att vi kanske skulle höra med våra goda vän om vi inte kunde få syna dennes nya bohag. Jo, det borde vi. Klockan var redan sent när jag gled upp till Alexander. Vi hällde upp kaffe från en nybryggd perkulator, och två hela koppar blev det och klockan var över midnatt när vi lättade ankar mot en helt annan del av stan. Lägenheten var jättefin, i synnerhet köket med fina skåp i trä imponerade. Vännen har fått låna min anrika slagborrmaskin, och kommer alltså snart att ha smäckra vitrinskåp uppsatta både här och var. Vi hade knappt suttit i vardagsrumssoffan i tio minuter när meningen "Ska vi gå in och sätta oss i köket?" plötsligt fälldes. Jag blev då helt överrumplad och upprepade meningen för mitt inre. Wow, den hade lagts fram så avslappnat, med en tydligt brådmogen framtoning. Var är vi kamrater på väg egentligen? Vuxenvärlden? Vi blev sittande vid vännens köksbord i flera timmar. Engelskt te och fikabröd serverades, för att inte tala om diskussionerna. Ja, vi hann avtala stora delar av alfabetet. Det var allt som allt en oerhört trevlig avslutning på lördagen. Klockan var givetvis långt in på natten när jag var över tröskeln hemmavid. Jag knoppade därefter genast in.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar