Våfflorna
Min hustru Ingrid har slagit på stort och införskaffat ett våffeljärn. Wow. Mina tankar går tillbaka till när jag själv var ett litet barn. Jag kommer ihåg min egen mammas våffeljärn, och våfflorna som hon gjorde. Jag kommer ihåg sylten. Jag kommer ihåg vispgrädden. Jag kommer så väl ihåg.
Äventyret
Det var självaste midsommarafton, och det har ju blivit lite av en tradition att vi åker till Gammlia, och så var också planerat detta år. Jag bollade med familjen Karlsson, och de var med i matchen. Det blev (som vanligt) lite stressigt inför avfärd, men strax efter tolv möttes vi i alla fall utanför Ålidhems centrum. Ingrid köpte jordgubbar, som senare skulle visa sig smaka surt och besprutat. Nåväl. Humöret var på topp, och likaså vädret.
Chokladen
På eftermiddagen dundrade vi ner på Maxi och handlade. Nästan framme vid utcheckningen hade Ingrid fått syn på nån billig choklad. Endast tre kronor per chokladkaka; fanns bl.a. med smak av hallon och jordgubb. Vi högg en vardera av dessa. Sex kronor kan man slösa, även om det skulle visa sig vara en trist chokladkaka. Det skulle dessutom senare framåt kvällen visa sig vara ett helt okej tilltugg, om än kännbart billigt.
Middagen
Det blev sagolik middag. Ingrids berömda potatisgratäng, och till detta blev det lite finare kött, jag tror bestämt att det var entrecote. Inte en bit blev över.
Tävlingen
Den här basketkorgen köpte jag till Klara för över ett år sedan. Den har dock blivit liggande i ett skåp. Jag har helt enkelt inte kommit mig för att sätta upp den. Häromkvällen borrade jag dock upp den i ett hörn i vardagsrummet. En passande liten basketboll i nåt mjukt syntetmaterial följde med korgen. Så, här utmanade jag min hustru på en liten kamp. Bäst av fem, det vill säga den som först hade satt tre bollar vann. Varsitt kast gällde, och kasten skulle gå av från en linje som utgjordes av kanten på vardagsrumsmattan. Det blev spännande. Ingrid kvitterade upp till 2-2, men sedan satte jag det avgörande kastet. Ingrid har alltid varit en lite tjurig förlorare, men just den här gången lyckades hon ändå behålla fattningen.
Likören
På den sena kvällskvisten hade jag och Alexander tagit cyklarna och begett oss iväg ut. En bra bit in på det nya dygnet satt vi vid ett köksbord hos en vän på Sandbacka. Det serverades importerad kaffelikör, och det smakade inte alls illa. Det snackades om allt från amatörradio till utlandsresor och Linux-distributioner kring detta köksbord. Klockan var långt över två innan vi tog oss iväg. Tiden går alltid så fort när man socialiserar. En trevlig midsommar mot sin ände.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar