Punktering!
Min vän Robin kontaktade mig på eftermiddagen. Densamme hade fått punktering, och det har kommit att bli lite av en outtalad tradition att vi slår tag i dessa saker sida vid sida. Så också denna gång. Jag var faktiskt väldigt taggad, så jag skulle få tillfälle att visa hur duktig jag blivit med vulkaniserande gummilösning och klassiska lappar. Jag dundrade iväg till Robin med vad jag trodde var ett hyfsat gott middagsvarsel, men ack så fel jag skulle ha. Sandpapper till trots så ville lappen inte vulkanisera med slangen under den halvtimme vi gav den, utan gav sedan vika. Nåväl. Det tål att sägas att vi då upptäckte att vi råkat sätta lappen kraftigt på sniskan. Tänk Limpan. Nå. Gör om, gör rätt. Mellan dessa försök gjorde vi en tur till närmaste all-varuhus, var vi faktiskt köpte en ny slang (40-622), för att liksom felsäkra oss. Nå. Vi slängde på den nya slangen och lät helt enkelt den gamla jobba i sin egen takt, med lappen och allt. Nå. När vi, allt som allt, var färdiga och cykeln var redo (ett kort krux med Shimano-växellådan senare) hade klockan rusat iväg. Tack och lov fick jag med mig ett schysst hemmabak, så jag stod mig — som genom ett mirakel — ändå hela vägen till middagen.
Shorts!
Oh no. Det var en stekhet sommardag så sent som häromveckan som jag frågade vår butikschef om shorts skulle vara okej. Jag fick ett "Det går säkert bra!" till svar, vilket sen ekade för mitt inre, och jag sedermera undrade om svaret var allmängiltigt, eller nåt gällande för stunden. Nå. Det var i alla fall varmt, och jag var glad. Så, skåda mitt missnöje när min kollega denna onsdagskväll poängterar att jag har en reva vid min heliga bakdel, just ovanför höger bakficka. Jag kontrollerar genast, och mycket riktigt. Vi snackar ungefär en decimeter här. Jag är fast besluten att laga shortsen. Dessa Mecca har ungefär tio år på nacken, och jag har många minnen tillsammans med dem. Jag kan t.ex. nämna att de i sitt ursprungliga utförande kom med ben som man fäste med blixtlås. Ja, vi pratar löstagbara ben. Jag hade på mig dessa under en tågresa mot Uppsala Reggae Festival, jag tror det var 2006, alternativt 2007. Jag hade "tagit av mig benen", och det var någon gång under småtimmarna som den berömde "Rånkan" utförde en vansinnig(!) städning av vår liggvagn. Han hade då funnit benen, klassat dem som textilt skräp, och sedan helt sonika kastat ut dem genom fönstret. Så, dessa avtagbara byxben landade troligtvis någonstans kring Bollnäs eller Söderhamn. Nåväl. Hur som haver, jag är fast beslutsam i att jag ska sy ihop den här revan. Mina shorts är en del av mig. Jag är ännu ung.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar