Klara gör Sofiehem
Det var så sent som igår som Klara plötsligt utbrast att hon ville vara med W, en av kompisarna hos dagmamman. Jag och Ingrid blev lite paffa och sådär. Vi hade visserligen träffats privat vid ett tillfälle tidigare, nämligen när vi var bjudna på Elinas födelsedagskalas. Det här känns ju dock som närmare två år sedan. Vi hade numret till Ws mamma. Jag intog genast fegisrollen, och propsade på att tjejer bör surra med tjejer. Min hustru var ingen fegis, hon tog upp telefonluren och ringde. Hon hade högtalarläge på i telefonen. Jag lyssnade ("Klara vill leka med W!"), men tyckte det var så genant så jag sprang snart in i sovrummet och borrade ner huvudet under täcket, fast jag lyssnade ändå med ett halvt öra, dovt genom täcket. Jag har ytterst begränsad erfarenhet när det kommer till sådana här saker, det sticker jag inte under stol med. Ingrid trevade sig dock fram genom samtalet, och hon gjorde det faktiskt riktigt snyggt. Det drog sig ju mot kväll och W skulle nog snart vara trött, men under morgondagen (ja, denna söndag) kunde vara en bra dag. Några av de äldre barnen i familjen skulle visserligen på fotbollsträning och sådant, fast Ws mamma hade tyckt att de kunde parera så att de tog skift om att hålla hus medan hon skjutsade. Vilket upplägg, och våfflor skulle det tydligen också bjudas på. Jag, Klara och Ingrid gled iväg med varsin cykel strax före tio på förmiddagen. På eftermiddagen när jag kom hem från jobbet fick jag återberättat för mig att dagen varit klockren. Ingrid var jättenöjd med den 'sociala event' som utspelat sig. Jag förstår henne, vi (nå, hon) bygger trots allt sociala broar här. Fotot här ovan föreställer förresten gång- och cykeltunneln under Studentvägen, buss- och huvudleden som skiljer Ålidhem från Sofiehem. Fotografiet är taget i västlig riktning.
Jag gör balkongen
När vi hade lämnat av Klara och åter var hemma var det fortfarande över en och en halv timme tills jag började, så jag gjorde en stadig brunch och satte mig på balkongen. Man kan tydligt se blomlådan, vilket antyder att vi liksom har steppat upp vårt spel. Blommor på balkongen liksom, lite av det klassiska läget. Jag tänker spontant tillbaka på min egen barndom. Min mormor hade alltid ett rikt växtliv ute på sin balkong. Hon älskade växter, särskilt pelargoner
Vi splittrar middagen
.
När det börjar bli dags för middag får jag höra att Ingrid planerar korv och makaroner. Det känns som alldeles häromdagen det käkades pasta, och jag var allt annat än sugen. Försökte propsa på att vi skulle göra nåt lite maffigt till ära av söndagen, men min hustru var inte med på noterna. Lite som en protest stack jag ner på Ali-Baba och köpte en kebabpizza. Den klassiska pizzabagaren känner mig mer än väl, och då jag vanligtvis alltid brukar beställa en Ihab (oxfilé) och en Kebab, så skrattade han nu gott och frågade hur läget var. Jag fick en kall ryggradskänsla, som att jag gick igenom en skilsmässa. När vi satt samlade vid matbordet en stund senare bjöd jag givetvis min hustru på pizza, men hon tackade principiellt nej och sade även att jag senare på kvällen skulle straffas fysiskt för att jag genom min aktion indirekt hade hädat "mammys mat". Jag blev alldeles till mig när hon sa det. Det var mycket på grund av hur hon sa det, uttalet. Mammy.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar