Kneget
Full rulle från morgonkvisten. Sedan tände jag till [positivt] på alla cylindrar när det visade sig att någon hade köpt fika till personalmötet innan öppning. Vi gottade oss rejält, och för en sekund lutade jag mig tillbaka och hann tänka att livet faktiskt är rätt underbar. Senare skulle jag också få se att cykelslangarna jag beställt har anlänt, närmare bestämt tio stycken. Är jag vansinnig, som beställer tio cykelslangar? Kanske, kanske inte. Nå, som många vet är 54-584 en tämligen ovanlig slangdimension, och just den här slangen håller tydligen på att fasas ut från butikens sortiment, så de slumpas just nu för ynkliga nio kronor. Så, när jag beställde inte mindre än två nävar cykelslang såg jag för mitt inre hur jag stod garderad mot hyfsat många kommande punkteringar. Ingrid var dessutom duktig och sprang iväg till närliggande hus och kort därefter kom hon med ett paket våtservetter och sa sig ha fått jättebra (förstående) respons av en mamma nåt hus bort. Nå. Allt som allt blev det hela ett avbrutet äventyr.
Fritiden
När jag hade klivit av kollade jag som vanligt min digitala assistent. Det jag läser är inte direkt upplyftande. Klaras glasögon har blivit kraftigt repade, i det närmaste demolerade. Jag såg mynt rinna förbi för mitt inre, och ringde upp henne på vägen hem. Mjo, Klara hade alltså lekt med den egyptiska grannpojken, hennes bästis. Nämnda unge är(!) skeppssjövild, och denna gång hade han alltså tagit upp en sten och kastat mot Klaras huvud. När jag fick se henne hade hon ett synligt sår just under ögat, och det ena glaset i glasögonen hade en enorm rispa rakt över. Jag suckade för mitt inre. Hur gör man i sådana här fall? Trösten var att jag hade betalat två hundralappar extra för en försäkring på glasögonen. Nu skulle detta betala sig. Så vi dundrade in till stan, hela familjen. Väl uppe på Smart Eyes — som tidigare gjort oss till kunder med sin knivskarpa kampanj — visade det sig att försäkringen inte var helt ovillkorlig, utan innefattade en självrisk, nämligen 25% av beloppet på glasögonen. Så, omkring trehundrafemtio kronor skulle det här kosta, plus då (om vi så önskade) tecknandet av en ny försäkring (199 SEK), då denna i detta nu skulle komma att 'förbrukas', eller hur man ska säga. Jag sticker inte under stol med att jag var lite irriterad när vi gick ut från gallerian. Vad är skäligt här? Ska vi betala, eller ska föräldrarna till ungen som de facto kastade en sten rakt i ansiktet på vår lilla tjej ställas ansvariga? Hur fungerar vuxenlivet? Jag visste och vet inte, utan sökte efter någon vettig tråd på Familjeliv, med föga framgång. Jag kände aldrig riktigt att jag fick någon klarhet. Vi hade tjugo minuter P-tid och ville nyttja den, så Klara fick leka av sig i den lilla lekparken bredvid turistbyrån mitt på Renmarkstorget. Min vän Davids fästmö traskade förbi och hejade. Jag bollade ansvarsfrågan med henne; lite smått panikartat suktande efter råd och hjälp. Suck. Vilket djävulskt veckoslut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar