Den här lördagskvällen sov Klara hos mormor och morfar, och som jag kände att det var år och dagar sedan vi såg en film så bad jag Ingrid välja ut nåt bra. Hon kände sig väl lite motställd, och vid ett tillfälle gick jag förbi henne när hon satt vid arbetsstationen och rullade nedför IMDb's lista över drama. Hon hävdade bestämt att vi redan hade sett i princip allt. Jag opponerade mig, och gav henne lite andra infallsvinklar. Hon tog inte grepp, utan berättade istället att hon faktiskt hade en idé, lite vid sidan om. Och så kom kvällens film att bli den här filmatiseringen av en roman, skriven i slutet av nittiotalet.
Filmen handlar om Charlie (Logan Lerman), vem man tidigt får veta att har haft en tuff tid i ryggen. Nu börjar han high school och det är meningen att det ska bli ett nytt kliv. Man får i början en hyfsat vag bild av vad som har hänt, i princip ingenting förutom att hans bästa vän nyligen skjutit sig själv. Nå. High school stundar och som freshman har man det inte lätt alla gånger. Lyckligtvis dröjer det inte länge innan Charlie lyckas trotsa motgångarna och bli kompis med ett rätt klämkäckt gäng, rymmande bl.a. den kommande kärleken Sam (Emma Watson), och den homosexuella Patrick (Ezra Miller). En period av allehanda prova-på:ande följer härnäst, och dessutom allt annat som high school innebär. Hela storyn kantas av att Charlie för små dagboksanteckningar hemma. Varje inlägg inleds "Dear friend", istället för klassiska "Dear diary".
Officiell trailer:
Så, när filmen var slut frågade Ingrid vad jag tyckte. Jag hade redan bildat mig en uppfattning, och jag sade som det var. Jag är i allmänhet väldigt svag för den här typen av miljöer (jfr. Mad Men, Magic City, Boardwalk Empire, eller varför inte klassiska ungdomsfilmen Stand By Me, för att ge en klar bild av vad jag menar), och även här blev jag såld direkt. Vad som inte fångade mitt intresse var storyn. Jag rycktes aldrig riktigt med av Charlies traumatiska tillstånd, och när jag droppade åsikten till Ingrid sa hon väl att hon i stora drag höll med. Hon sade att hon tyckte det blivit bättre om det hela antingen hade varit feel-good rakt igenom, eller alternativt om Charlie hade varit helt orationell slash spritt språngande crazy rakt igenom filmen. Det här porträttet av ett halvfunktionellt mellanstadie gjorde sig ingen rätt, helt enkelt. Nå, alla har rätt till en åsikt. Somliga tycker säkert att filmen var en klockren femma. Ett extra plus får filmen för bra musik, och det är också denna som får mig att i sista stund höja betyget från en stark tvåa till en svag trea.
Officiell webbplats:
http://www.perks-of-being-a-wallflower.com/
För den mindre nogräknade:
The.Perks.of.Being.a.Wallflower.2012.BDRip.XviD-SPARKS
Mitt betyg:
3/5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar