Vilken förmiddag. Klockan var tjugo i sju och jag skulle precis smyga iväg för att stilla den Luther som faktiskt alltjämt sitter på min axel, när jag i förbifart passerade sovrummet och såg tjejerna. Åh, så underbara. Åh, jag är så lyckligt ställd, när allt kommer omkring.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar