Julförrätten
Vi anlände till hennes föräldrar strax efter lunchtid, denna högtidliga dag. Jag sticker inte under stol med att det var lite stressigt ända från uppstigningen. Det är ju väldigt ceremoniellt att äta den där julförrätten ganska precis kring lunch, och Ingrid hade samtidigt ett dussintal mindre bollar i luften. Jag tittade till höger och vänster och försökte samtidigt att hitta mig själv, någonstans mitt i allt det här. Nå, här är klockan i varje fall strax över ett, och vi sitter till bords och äter. Mums, riktigt smarrigt var det. Kan rekommendera ungefär hela världen att lägga julskinka på ett tunnbröd som är väl inoljat med Bregott inunder. Jag hann väl trycka tre-fyra skivor innan den där fysiska mättnadskänslan och den där psykiska känslan av "when enough is enough" möttes. Efter detta var det "hopp och lek", som svärfar uttrycker det.
Julölen
De senaste åren har jag köpt en eller två julöl från Sofiero. Jag tycker den är helt okej, och dessutom håller jag märket nära hjärtat just för att det i min värld är en klassiker, med ungefär lika många minnen förankrade som det finns grässtrån på en fotbollsplan. Just denna avnjöts från den lilla soffan just innan man går ut till vardagsrummet, en av de platser var jag känner mig som absolut tryggast hos svärföräldrarna.
Julrebusen
Mitt under min juldagliga tankesmedja i nämnda soffa kommer svärfar med en riktig mindblower
, en julrebus. Det är kamraten Janne som ska ha äran för detta mästerverk, och jag var såld på en gång. Mina små grå kämpade med att få någon rätsida, men förgäves. Till slut kändes det som att det brann i huvudet, och jag ville inte låta detta ettriga spöke förstöra min julfrid, så jag fegade ur och smög ut på sociala medier var jag bad om hjälp. Det dröjde inte länge innan det kom in två samstämmiga uppgifter om svar, och då var det ju plötsligt glasklart, även för mig. Doh. Facepalm. Nå, jag var inte ensam. Tydligen var Ingrids lillasyster den enda i familjen som hade sett det uppenbara och prickat i den i princip vid första ögonkastet. Nå. Med rebuslösningen till hands kunde denna julafton 2013 fortsätta ha sin gilla gång, och det behöver knappast nämnas att det skulle komma att bli en mycket trevlig sådan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar