Inför ett inte alltför avlägset event närmade sig ögonblicket var jag skulle köpa mitt livs första svid. Inte ens på de begravningar som jag har gått på har jag burit något annat än vanlig konventionell klädsel, typ blå jeans och nån huvtröja, men nu var det alltså dags. Planen var att jag skulle göra detta i samråd med min uppdragsgivare, och att vi skulle ha en öppen videolänk via Skype. Så blev det också. Jag gled in på Dressmann vid Strömpilen och sparkade igång videokonversationen så snart jag kom innan skjutdörrarna. Min uppdragsgivare följde mig via länken ner till kostymerna, var jag blev stående.
Wow. Det här var uppenbarligen en vetenskap. Fanns det olika typer för olika ändamål, vad var rätt, vad var fel? Frågorna var många, och jag sneglade ned mot kassan, var två expediter stod. Jag tog mod och fick fram och sa att jag inte visste ett jota och berättade om evenemanget och nämnde sedan de riktlinjer som jag hade fått. I nästa andetag tog jag ytterligare mod och berättade för tjejen att jag hade en öppen videolänk med min uppdragsgivare. Jag har stoppat ner telefonen i bröstfickan på jackan och min uppdragsgivare tar tydligen min hörbara förklaring som ett tillfälle att introducera sig, för jag hör honom mumla någon slags hälsning. Tjejen ser hur det kommer ljud från min bröstficka.
För att nu göra en lång historia kort så följde här iallafall ett ytterst hjälpsamt bemötande. Expediten tog sig tid och flera gånger ut på lagret och hämtade olika plagg. Det hann uppstå några missförstånd mellan mig och min uppdragsgivare gällande färger, etcetera, vilket definitivt inte gjorde turerna fram och tillbaka på lagret färre. Till slut kändes det i alla fall som att jag hade hittat hem, och jag hälsade min uppdragsgivare så gott och vi tog sedan ner videolänken. Jag gick till kassan. Jag kom snabbt fram till att det här skulle bli det dyraste kit i klädväg som jag köpt i hela mitt liv. Jag hann tänka att det skulle kunna bli en hyfsat namn på ett kapitel i en bok. "När en ung man köper sin första kostym", med ett självbeskrivande innehåll. Nåväl. Kvittot skrevs ut och jag fick instruktion om att gärna ha kostymen hängande så att den inte skulle bli skrynklig. Jag tackade så mycket för den förträffliga hjälp jag hade fått, och vinkade av butiken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar