Min hustru klargjorde för mig att jag skulle få beta av en ganska omfattande inköpslista; om det skulle bli tal om någon schysst middag, that is. Jag tog skeden vackert och åkte ner till stormarknaden, utrustad med en klassisk IKEA-bag. Det hade definitivt inte varit en underdrift när Ingrid sa att det var en rejäl lista. Redan inför utcheckning stod det klart att den blå plastsäcken inte skulle räcka. Jag lade till en tvåkronors plastkasse på kvittot, och checkade ut. Konstaterade att den IKEA-byltet vägde ungefär lika mycket som en fullvuxen karl, så jag kunde inte bära det.
Jag gick tillbaka till självbetjäningens servicedisk och bad att få tag ut en femkrona från mitt kort. Det gick bra. Jag passade på att fråga expediten om detta var en vanligt förekommande (eller rentav konstig) fråga. Hon lugnade mig och sa att jag var långtifrån ensam om att begära ut en ynklig femkrona från kortet. Där ser man. Jag lastade upp en fullastad plastpåse samt IKEA-byltet i en kundvagn. Det blev en med barnsits, bara för att de vanliga kundvagnarna stod vid andra änden av en entrén. Tog mig ut, lastade av, och åkte hem, glad i hågen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar