Jag har min byrå just under fotänden av sängen. Den kommer ur serien Ramberg, och kom med lastbil på tidig vårkant 2008. Nåväl. Nog om byrån. Varje kväll (nå, så när som) ställer jag medvetet ett färskt glas med kallt vatten på byrån. Blir jag törstig medan jag inväntar John Blund är det bara att sträcka mig ner och ta en klunk. På sistone har jag dock sprungit på problem. Kattproblem. Det är Gustaf som envist dricker upp mitt vatten. Vi har ställt en klassisk kattskål med vatten intill hans matskål i köket, men den vägrar han dricka ur. Inte en klunk går åt där, och då kan det det vara nytt fräscht kallt vatten. Han vill helt enkelt inte ha det.
Nej, för Gustaf finns det två vägar till vatten. Den ena är badkarskranen. Hör man någon jama inifrån badrummet så är det Gustaf. Då står han på badkarskanten och skriker att man ska sätta på kranen, och så dricker han. Det var så det började. Jag och Ingrid började spekulera i att det kanske är något kräset instinktivt hos katter, just att preferera rinnande vatten. Kanske. Jag vet inte. I varje fall, nu på sistone har han utökat sig till mitt vattenglas. När jag ligger och inväntar John Blund hör jag allt som oftast det där klassiska slurpande ljudet. När jag tittar ner ser jag Gustaf stå och helt ogenerat dricka ur mitt glas. Givetvis dricker jag inte en klunk till av vattnet, utan det är bara till att gå och hämta ett nytt glas.
Ingrid har gjort sig rolig i scenariot hur jag vaknar till som hastigast efter t.ex. en mardröm, och reser mig upp, och instinktivt tar en stor klunk ur vattenglaset som Gustaf just druckit ur. Jo pyttsan, säger jag. Jag har rent ut sagt slutat dricka från glaset. Jag ställer dock fortfarande dit glaset, för Gustafs skull. Mitt eget glas står på diskbänken i köket. Några steg får jag ta, om jag blir törstig på natten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar