Tvättstugan
När jag kommer hem efter stängning i stan är Ingrid förtvivlad. Tvättstugan hade sluppit ur hennes tankebanor och klockan var över sju och därmed var e-låset stängt. Hon hade suttit och campat länge och väl men ingen tycktes heller vilja kännas vid kvällens sista tvättpass. Suck.
Det var här jag kom till undsättning. Jag vet med mig att någon gång när jag har haft kvällens sista tvättpass så har jag fått en märklig överraskning där strax före tio när jag gått ut för att hämta min tvätt ur torktumlaren. Tvättmaskinerna hade snurrat för fullt, med någon annan människas tvätt. Detta trots den nya moderna tvättstugan som är indelad i två mindre tvättstugor, var och en med genom nätet (alternativt tavla intill) bokningsbart tvättpass och e-lås för att förhindra övriga att komma in. Hur hade någon kommit in i tvättstugan trots att det bara var jag som hade bokat?
Ja, i och med denna upplevelse nu för något halvår sedan har jag haft en 95% föraning om att någon mer eller mindre förtroendevald i portuppgången har en nyckel som matchar, utifall att något någon gång skulle gå snett. Det måste helt enkelt vara så, om det nu inte spökade, vill säga.
Jag informerade Ingrid om min föraning, och tänkte spontant att hyresgästerna på bottenplan i tvättstugans portuppgång var en trolig kandidat, mest p.g.a. dennes enkla åtkomst. Vi har ju dessutom socialiserat en hel del med paret i just den lägenheten, inte minst p.g.a. av Gustaf går över deras balkong varje dag för att komma till vår. Ja, jag tyckte att Ingrid skulle knalla över och plinga på.
Hon kom tillbaka en stund senare och var mer förtvivlad. Hon hade hört hur någon hade närmat sig dörrkikaren, men ändå inte öppnat dörren. Varför? Nå, tyckte jag, folk vill väl ha fredagsmys utan störande moment. Ingrid ville att jag skulle prova istället. Jag tyckte då att det var en helt vansinnig grej att jag skulle efterträda Ingrid till samma lägenhet. Nej, i min mening var det bättre att bredda spektrum och hoppas på att det i själva verket var någon annan som höll på den magiska nyckeln.
Jag knallade över till tvättstugan, som alltså är i porten intill våran, och tänkte knallade uppför den första trappan. Två lägenhetsdörrar. Jag valde en på rent måfå. Jag hör hur det klingar med bestick inifrån. De sitter till bords, tydligen. En man öppnar och jag ursäktar mig artigt och frågar om han känner till om det finns någon med förtroendenyckel i huset, då vi bor i porten intill och har låst in vår tvätt. Mannen skrockar högt, och vänder och går in mot lägenheten. "Hörde du det, jag har en FÖRTROENDENYCKEL!", skrockar han till någon där inne, kanske maka och/eller barn, jag vet faktiskt inte.
Sekunder senare kommer han tillbaka och håller då i en nyckel. Han blir mer seriös och säger att det bara blev så att de fick bära uppdraget, då de var de som hade bott längst där. Ja, där ser man. Han låste upp åt mig och tipsade om att jag kunde ställa upp dörren om vi ville fortsätta tvätta, då uppenbarligen ändå ingen var intresserad av 19-22. Jag tackade så hjärtligt, gick in och tömde den torra tvätten i tumlaren, och flyttade sedan en färdig (blöt) tvätt till den nu tomma torktumlaren och slog igång den. Ställde enligt mannens tips upp dörren och knallade — glad i hågen — hem och sken över hur jag hade gjort det hela läckert.
Middagen
Efter min smidiga uppstyrning av den glömda tvätten fick jag slå mig ner till bords och käka middagen. Ännu en rätt från Ella's kitchen. Det var faktiskt en repris på den allra första rätten som lagades, då vi liksom slog in paket i aluminiumfolie och lade i ugnen. Den här gången märkte jag att potatisen var aningen tunnare skivad, vilket gjorde det hela ännu godare. Mums.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar