Junis
Det var nån gång i början på förra sommaren som Karims mamma talade gott om "Junis", alltså nykterhetsrörelsen IOGT-NTOs upplägg för barn och ungdomar. Just den här kvällen var jag och Klara ute och cyklade när vi fick syn på Mohammeds mamma. Jag stannade och bytte några ord med henne. Grabben var på Junis, de hade tydligen filmkväll, dagen till ära. Nu såg jag ett spontant läge. Ska det hända nånting så får man agera.
Jag och Klara begav oss mot Ålidhemsskolans (och bibliotekets) stora ingång. Deras bil stod på parkering, med kontaktuppgifter och allt. För en kort sekund blev jag lite loj och tänkte att när kontaktuppgifter stod på bilen kanske det var lika bra att jag sparade telefonnummer och slog en signal vid bättre tillfälle. Nästa sekund återvände den mer tågande andan; inte sen, utan nu-nu-nu.
En av tjejerna (några år äldre än Klara) som bor på kvarteret stod vid ingången när vi kom. Hon var jättesnäll och visade oss in till ledaren för dagen, Emil. Han hälsade på oss och jag fick höra lite om planer för sommaren och i största allmänhet vad de brukade syssla med. Allt som allt fick jag riktigt goda vibbar, så jag tog med mig både den skrivna foldern och en allmänt bra känsla på vägen hem, sedan.
Diskhon
På kvällskvisten var det tänkt att vi skulle slå oss ner i soffan och titta ännu ett (eller några) avsnitt av Homeland, men så fick jag nåt ryck och ville börja undersöka så att inget läckte i köket. Den där metallbrickan som verkar täcka ett hål i diskhon, en bit ifrån blandaren, har sedan en längre tid varit lös. Nu lade jag märke till att den blivit så lös att det droppade vatten ner in under diskhon. Ja, jag hade just tagit bort disk och torkat med en omänskliglt blöt trasa, så nu var situationen alltför uppenbar.
Jag tänkte först att det bara skulle vara att dra åt skruven lite, men det visade sig lättare sagt än gjort. När jag höll muttern i en nyckel under diskhon och Ingrid stod och skruvade i skruven sa hon att den bara snurrade. Märkligt. Vi tog en paus. Jag tog lös allt och inspekterade. Wow. Muttern var mycket riktigt helt sönderrostad, och den insida som en gång burit gängor var nu bara rostbrunt färgad och höll sig helt slät.
Lyckligtvis hade jag köpt en stor plastlåda med sorterade [M-gängade] skruvar och muttrar i fjol somras, utan att egentligen ha behov för dem. Nu dök behovet upp. Jag bytte ut både skruv och mutter, och en stund senare satt anordningen gjuten i diskbänken. Jag tycker dock fortfarande att själva fästanordningen undertill var ologiskt tänkt, eller missade jag något vitalt?
Jag hade vridit och vänt på de två metallbitarna men summa summarum kändes konstruktionen märklig. De två bitarna gick ju liksom omlott och en smärre höjdskillnad skulle således föreligga. Vore det inte bättre med en plan avlång platta i metall med centrumhål? Nåväl, kanske hade dåtidens VVS:are känt detta som en klämmig lösning vid byggandet av sextiotalets miljonprogram.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar