Cykeln
Månaden har gått hiskeligt fort. Det var ju just i början som vi beslöt oss för att prova att rycka stödhjulen från Klaras lilla 12" cykel. Resultatet var långt över förväntan; efter blott två dagar var "stången" bortplockad och Klara cyklade själv. Jag lovade i ett tidigt skede att när hon lärt sig att cykla utan stödhjul skulle jag köpa en större cykel till henne. I'm a man of my word, och så snart jag slog upp mina ögon denna måndag kände jag att det var läge. Dessutom hade jag fått ögon på ett fint objekt kvällen innan.
Så, nu letade jag än en gång igenom Blocket i syfte att återfinna den där annonsen. Föga framgång. Suck. Givetvis hade någon hunnit före mig, det var ju ett sådant tydligt klipp. Nå. Jag hittade en annan annons och ringde, inte helt övertygad. Efter många signaler svarade mannen (enligt annonsen bosatt ute i Holmsund) och beklagade att han tyvärr satt i telefon på andra linjen, och han tyckte att han kunde ringa upp mig på en stund. Ja visst. Jag fortsatte granska Blocket så länge. Så plötsligt fann jag den, just den där annonsen som jag sett kvällen innan. Det fanns alltså ännu hopp. Jag tog telefonen och ringde.
En kvinna svarade i andra änden och visst fanns cykeln kvar. Hon var dessutom hemma och pluggade dagen till ära, så det var bara att svänga förbi. Oj oj oj. Jag slängde på Klara kläder och vi dundrade iväg mot de nybyggda hyreshusen nere vid Öbacka strand. Den unga kvinnan kom ut och låste upp cykelförrådet. Cykeln var minst lika fin i verkligheten som i bilden. Det enda hon kände till var att handbromsen inte fungerade. Hon trodde inte att det var svårt för den händige, men hon var enligt utsago dålig med allt sådant.
Jag konstaterade genast att vajerhöljet var sprucket just vid infästningen i bromshandtaget, samt att vajern inte var ordentligt spänd nere vid bromsen. Detta skulle givetvis åtgärdas på ett kick. Underbart. Jag klämde och kände knappt mer än så, utan förklarade att "jag minsann inte var nån däcksparkare", varvid jag sträckte över kontanter och affären var sedan i hamn. Den rejäla 16" cykeln, utrustad med såväl stöd som pakethållare och V-bromsar, åkte in i skuffen och färden bar hemåt. Här på bilden går vi från bilen över parkeringen. Klara ser onekligen stolt ut. Den heltäckande munderingen hade hon burit hela vägen. Spindelmannen, såklart.
Lunchen
Jag och Klara firade den nya cykeln med att ta en sväng ut på McDonald's, var klassiska cheeseburgare inmundigades. Jag tog mig en dubbel rackare, och stoppade en fickan till Ingrid, som väntade hemmavid. Hon hade haft lektioner tidigare på dagen, min kära hustru, men var vid den här tidpunkten hemkommen, tydligen väntande på en smarrig cheeseburgare. Ja, visst gick den ner i jackfickan. Alla gånger.
Middagen
Klockan var närmare kväll och det hade blivit middagsdags. Klara kunde ha visat större engagemang i maten. Hon lekte mest. Jag såg Ingrids vemod i denna situation, och passade på att föreviga ögonblicket med ett fotografi. Nå, just därefter lyckas vi likväl övertala den lilla ungen att peta i sig några tuggor till. Hon vet hur viktigt det är att hon äter för att hon ska växa på bredd och höjd.
Livet och Döden
Efter maten tog vi det som vanligt lite lugnt. Jag satt vid datamaskinen då jag plötsligt hör ett skrik. Det var Ingrid som stod vid balkongdörren. Hon skrek att Gustaf hade släpat upp en fågel på balkongen. Jag sprang ut och bekräftade läget. Ja, det låg mycket riktigt en död fågel just utanför balkongdörren. Vi började resonera om Gustaf hade intellekt nog för att förstå att det var ett definitivt no go att ta in en död fågel i lägenheten, men att han likväl ville visa upp sin fångst, så att han liksom medvetet hade droppat den just utanför balkongdörren.
Efter en stund kom vi till förstånd, givetvis var Gustaf oskyldig, allt som allt, och den stackars kraken hade av allt att döma krockat i det rentvättade fönstret. Livet är så ovisst. Nå, vi beslöt att passa på att tala lite enkelt om Livet och Döden med vår lilla unge. Det är ju viktigt att man får någotsånär rätsida på begreppen, förr eler senare. Så, i nästa skede var vi ute på begravningsceremoni. Tänk så fort en måndag kan gå.
Avsnittet
Jag och Ingrid avrundade kvällen med ett avsnitt i tv-soffan. Chips till detta. Smarrigt värre. Tyvärr vaknade Klara halvvägs p.g.a. orolig sömn, så vi fick bryta och krypa till kojs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar