Med hammare & dorn
Det var dags för revansch på den där förbannade Fauber-veven på den militärcykel som stått i skjulet i alldeles för många år. Allt som behöver fixas är trots allt en ny vev, och då är det första steget att få loss den gamla. Så, nu var jag laddad till max. Jag hade förberett med att köpa ett par billiga drivdorn, då det tidigare visat sig hopplöst att stå och slå på en slagmejsel med spårbit. Nej, inte ett utan två riktiga dorn hade jag nu till min hjälp, plus en rejäl hammare.
På kvällen gick jag och Klara ut och jag började hamra. Själva lagerskålarna har alltså fyra stycken urgröpningar (vardera om 90°) var jag satte dornet och hamrade i rätt riktning. Viktigt att slå i rätt riktning. Viktigt att känna till är att på vänster sida om cykeln är såväl trampor som vevparti vänstergängat, vilket betyder att man ska skruva motsols för att skruva av. Många är det säkert genom tiderna som stått och slagit åt fel håll, och i värsta fall slutligen förstört gängor eller värre. Nåväl. Här hade jag faktiskt gjort min läxa, så allt blev rätt. Ganska snart började också lagerskålen att röra på sig, och en stund av envist bankade senare gick den att skruva av, först med hjälp av en polygrip, och slutligen för hand. Äntligen.
Med en nätt liten bågfil
Nu sprang jag dock på nästa patrull. Trampen hade rostat fast rejält och gick alltså inte att rubba. Suck. Just typiskt också att den satt fast just på den fria sidan av veven, alltså inte den sida var klingan sitter. Förgäves stod jag och bröt med en 17 mm nyckel som jag till slut förstod att jag mer eller mindre hade förstört på kuppen. Det var bara att försöka tänka om. Jag kom på att jag faktiskt hade en liten bågfil.
Jag sprang nästa sekund in och hämtade denna, och sedan började jag såga som en dåre i vevarmen på den sida var den orubbliga pedalen satt. När jag kommit ungefär två tredjedelar av vägen tog jag i för kung och fosterland och bröt. Rätt vad det är knallade det till och jag åkte en bit baklänges. Vevarmen gick av, som önskat. Big win. Nu var det bara att trä ut allt genom vevaxeln. Snyggt jobbat.
Framgången var ett faktum
Jag samlade ihop kullager, lagerkrona, brickor, dammskydd och lagerskålar i en prydlig och någotsånär ordnad hög och fotograferade mitt projekt. Jag kände mig nöjd och framgångsrik. Det här var verkligen att lära för livet. Cyklar med Fauber-vevar har visserligen slutat produceras för herrans många år sedan, men att veta hur de ser ut och fungerar invärtes är fortfarande bra know-how, i min ringa mening.
Klingan separerades från vevpartiet
När jag senare kom in började jag tvätta upp alla delarna. Jag lade nu ocskå märke till att under allt svart fett så satt det något som såg ut att kunna gängas innanför klingan (det stora drevet) på veven. Jag tog fram polygripen och ganska snart lossnade mycket riktigt en slags låsmutter. När den här var borta gick det att ta loss själva klingan (drevet) från veven. Schysst, nu var verkligen allt isärplockat.
För mitt stilla sinne hann jag fundera på om jag kanske hade kunnat göra den här operationen ute på gården, och i och med löstagandet av drevet då hade kunnat trä ut veven ur axeln på drevsidan, och således ha sluppit stå i säkert en kvart och såga av vevarmen. Jag orkade inte fundera mer över detta. Gjort var gjort, och här hade jag nu mina delar. Nu är det bara att hitta en ny lämplig kandidat för vevarm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar