Det var på kvällskvisten som jag kastade ett öga in på Klaras rum. Suck. Ett bombnedslag. Hur nådde vi detta? Saker låg över hela golvet, och då främst små pinaler [i stil med sådana där leksaker som man får i Kinder-ägg], glaskulor, pärlor, attiraljer till actionfigurer, med mera. Fast även större ting gick att finna. Ja, hela rummet var kaos i stort.
Det var i denna stund som jag målade upp en idé. Jag var less. Jag kallade in Ingrid i rummet för överläggning. Jag lade fram idén att vi helt sonika skulle samla ihop i princip ALLT och gå ut med det i soprummet. När Klara vaknade nästa dag och frågade vad som hade hänt med alla hennes leksaker skulle jag helt enkelt se henne i ögonen och säga att hon inte hade städat upp efter sig, och att det hädanefter skulle gå precis så här varje gång inte rummet städades pedantiskt. Saker som låg på golvet slängdes. Punkt.
Ingrid gjorde genast motvärn. Hon opponerade sig ljudligt till det yttersta. Klara skulle bli traumatiserad. Det skulle vara fel. Oj oj oj oj. Jag höll mig sansad och sa att jag tyckte hon skulle tänka i lugn och ro nån minut. Hon gjorde det. Jag såg hur min älskade hustru sakta tog in resonemanget, och förstod att kanske inte alls var en dum idé.
En stund senare hjälptes vi åt att plocka ner hennes rum. Det var inte bara småplock som låg på golvet som skulle kasserad, utan även småplock som faktiskt låg på sin ordinarie plats men som lika gärna hade kunnat lega på golvet. Ja. Det här var fråga om en riktig tömning. Mitt under allt sorterande kände jag dock att Ingrid satte sentimentalt värde vid alltför många ting, så att vi liksom inte kom någonstans i utsorteringen. Jag uttryckte min känsla av att slåss mot väderkvarnar och lämnade Ingrid att fortsätta med sorteringen. Själv åkte jag ut till Tommy, som behövde hjälp med en IP-kamera.
När jag kom tillbaka var hon en bra bit över midnatt, men Ingrid var vaken, om än i stånd med att borsta tänderna. Hon förkunnade hörbart stolt att hon minsann hade kommit över tröskeln. Jag tittade in på Klaras rum och där stod många stora påsar fyllda med leksaker, och även en docksäng, en plastlåda, och en stor turkos klassisk studsboll, ja en sådan med långa tänkta öron som handtag, samt även ett gäng mjukisdjur.
Nu var det bara för mig att bära ut allt. Oj oj oj så skönt. Jag gick i omgångar. Medan jag spatserade mellan hemmet och miljöhuset spånade jag på utformandet av det A4 som jag tänkte printa och lägga ut intill påsarna. Nånting i stil med "Ta för er!", skulle det stå, tänkte jag. Nåväl. Det fick hamna på morgondagens agenda. Trots att vi hade slängt saker för tusentals kronor kändes det som att vi hade fattat ett korrekt beslut, mitt i alltihopa. Planen är trots allt att resa med lätt packning, sen när det beger sig. Efter att jag burit ut det sista lasset gick jag och knöt mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar