Gammlia
Mitt på dagen stod det först rätt stilla ifråga om vad vi skulle ta oss till. Vädret var ingen höjdare. När jag hade gått igenom mina klassiska rutiner för att komma igång med dagen kom jag på att vi kunde göra Gammlia, trots att det passerat lunchtid med råge. Så blev det också. Vi packade snabbt ihop oss och åkte iväg dit. Vi lämnade först av Klara hos hennes mormor och morfar och gick en promenad med Melvin ner till området.
Att ridturer med häst och vagn erbjuds ända till klockan fyra var klockrent, för all mat som erbjöds vid stånden verkade ha blivit oaptitligt kall genom allt regn och rusk som rådde. Nåväl. Vi gick tillbaka till Blåbärsvägen och hämtade Klara, sedan blev det en ridtur. Kul var det, i varje fall. Enligt kusken var det ett kallblod, en så kallad arbetshäst. Vi frågade aldrig vad han(?) hette. Efteråt klappade vi hästen. Det var länge sedan jag klappade ett sådant stort djur, faktiskt alltför länge för att jag ska kunna sätta pricken på när det var.
Grillningen
På kvällen fick vi högtidligt besök av Alexander. Grillen skulle tändas. Här skulle det visa sig att jag inte är någon expert när det kommer till grillning. Först tömde jag ut klotgrillen på all gammal aska, och då både under- och övergaller trillade ut frågade jag mig själv om det nedre gallret verkligen behövdes, eller helt enkelt var föreslaget om man skulle grilla väldigt små kvantiteter på botten, alltså för att slippa använda så mycket kol eller briketter.
Det här skulle visa sig vara helt vansinnigt. Den första fyren skulle visa sig bli helt katastrofal, trots oerhörda mängder kol och diesel som hade fått suga in i uppemot en halvtimme. Så snart lågorna hade lagt sig återstod bara en gigantisk rökpelare. Jag hann tänka att brandkåren skulle komma, och smög in och gömde mig bakom arbetsstationen, det vill säga den stationära datamaskinen. Det var här Ingrid och Alexander tog över.
Jag smygtittade ut genom balkongen med jämna mellanrum, och de började helt sonika från grunden och den här gången lade de undergallret först, och sedan kol och det övre gallret överst. Nytt kol och ny diesel, pang på, fire in the hole. En stund senare smög jag ut och noterade att de två hade åstadkommit en magnifik grillglöd. Köttet började snart läggas på och det dröjde inte heller länge förrän vi alla satt till bords och åt. Satan i gatan, så gott det var. Jag kom på mig själv med att ge ifrån mig sådana klassiska ljud av välmående. Fast det är det helt okej att göra, särskilt på midsommarafton.
Avrundningen
På kvällskvisten rundade vi av och kröp till kojs med Klara. Ingrid är enligt samstämmiga uppgifter en bättre sagoberättare än mig, så hon höll rodret. Jag låg intill och fotograferade och lyssnade, växelvis. En stund senare sov vår lilla prinsessa. Jag tassade upp ur sängen och beslöt mig för att ta itu med köksbestyren, närmare bestämt all disk.
Jag fastnade emellertid vid diskbänken, var en röd skål med jordnötter stod. Det mesta var uppätet, men med lite möda lyckades jag hitta ett par hela nötter. Jag uppmärksammade att det var lättare sagt än gjort att klösa bort skalen på somliga av dem. Medan jag tuggade i mig de smarriga nötterna skickade jag ett par meddelanden till mina kompisar över Snapchat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar