Det stod still när det kom till lunch, och efter att ha konstaterat att den prismedvetna hörnan på Konsum MatCity var tom kunde jag lika gärna lyxa till det och köra på varm mat på lösvikt, det var trots allt ett tag sen. Sagt och gjort, och en stund senare satt jag och gottade mig. Riktigt gott var det, faktiskt. Dessutom lyckades jag för en gångs skull att hålla mig i skinnet och inte ösa på för en hundralapp eller mer. Nej, den här gången höll jag nere intaget på en acceptabel nivå. Snyggt, Calle.
Ännu ett vevparti plockas isär
På kvällskvisten glider jag ut på gården med verktyg. Nu skulle veven av, tänkte jag. Den här gången jobbade jag långt mycket mer metodiskt än senast, vilket var första gången jag plockade ner en Fauber-vev. Den här gången visste jag exakt i vilken ordning delarna skulle lossas, och hur de skulle lossas, och framförallt hade jag ett lugn i ett jag visste vad som skulle komma, jag var alltså inte orolig för att plötsligt ett dussin små fjädrar, brickor, eller lagerkulor skulle ramla ut över mig. Nej, det här var inga konstigheter alls.
När jag hade plockat ut veven beslöt jag mig för att det kanske var lika bra att ta bort hjulen, när det tydligt finns tjuvar i grannskapet. Jag började med bakhjulet. Usch, så rostigt (och smutsigt) det var. Jag fick känslan av att det hade legat på botten av nån tjärn i minst ett årtionde, och sedan hittats vid någon draggning, och återupplivats. Nåväl. Jag slängde av däck och slang och kastade sedermera in hjulen i hobbyrummets duschutrymme, och började spola med hett vatten.
Blott sekunder senare höll jag i en stabil stålborste, vilken skulle komma att göra ett smärre underverk. Jag blev entusiastisk där jag stod, klämde fast hjulet mellan mina ben, klämde ner duschmunstycket längst med fälgen och lät det heta vattnet spruta som om fälgens bana var ett vattenfall, varvid jag gick lös med stålborsten. Fram och tillbaka. Det svartbruna vattnet porlade, och ganska snart såg jag faktiskt att fälgen blev renare och renare. Rätt vad det är såg jag rentav blank metall, och jag kände att jag gjorde skillnad.
Spel och relativitet
Just innan läggdags finner vi oss nedslagna på vardagsrumsgolvet, spelandes ett slags radbingo. Vi turas om att kasta tärningen. Helt plötsligt utbrister Klara "Va, varför är jag sist?" i sin väntan på att få tärningen. Visserligen är det alltid någon i en ring som får kasta tärningen sist första gången den roterar varvet, men när hon frågade hade det gått såpass många gånger att förmodligen ingen av oss kom ihåg vem som kastat tärningen först, om än jag någonstans hade på känn att hon troligtvis var först, eller åtminstone inte sist.
Nåväl. Det var så hon upplevde det, och det var hennes värld. I mitt stilla sinne åkte jag iväg, och kom att grubbla på det här med att allt faktiskt är relativt. Jag kom spontant att tänka på begreppet Relativitetsteorin, men efter att [något senare] ha slagit upp detta stod det klart att det kanske inte riktigt gick att applicera i detta hänseende. En liten betraktelse i vardagen, likväl.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar