Dagens inköp
När jag slutat blev det några inköp, ett par förvaringslådor med flyttbara skiljeväggar, en håltång, samt en bitsmejsel med internt magasin för bits. Den sistnämnda hamnade nog mest i varukorgen p.g.a. röd prislapp.
Väl hemma blev det bara en stunds vila, sedan bar det av ner till stormarknaden var kött inhandlades. Flintastek och rå korv tycks ha blivit vår standard, mer eller mindre. Alla tiders.
Middagen och den där ölen
Här hade klockan hunnit bli en bit över åtta på kvällen, och middagen serverades. Smarrigt. Vi kommer osökt in på gårdagskvällen nere på stan. Vi hade ju flytt turbulensen och ställt oss på Hagasidan av järnvägen, och när vi kom upp ur tunneln (på väg hem) la vi märke till ett par burkar som låg mitt på vägen. Då de har höjt återbäringen till en krona per kanna kändes det här inte som någon större sak att orda om. Jag och Klara spelade i samma liga och plockade burkarna.
Ingrid brukar ligga lite lågt men den här gången blev även hon på hugget. Hon uttryckte att det kändes lite grann som en skattjakt, och sade att hon någonstans förstod tjusningen hos de som sysslade aktivt med denna sport. Det enda vi behövde (då igår kväll, vid denna stund av burksamlande) var något att förvara bytet i, en påse. Jag kastade snabbt öga mot plantaget och såg att en plastkasse verkade vara slängd mitt ibland de korta buskarna. Vilken miljöförstöring, och den här skulle minsann ingen sakna, hann jag tänka, innan jag lät långarmen sträcka sig in över buskarna och håvade upp den. Den var märkligt tung nedtill, för att vara en tom plastpåse, blev min nästa reflex. Jag tittade instinktivt ner i påsen, och såg en brun flaska. En öl. Jag stoltserade inför Ingrid.
Min hustru påtalade att det var nån fjortonåring som hade gömt den där. Jag var inte så säker. Det var en [lite finare] tysk öl som sällan ses drickas i parken av den typiska fjortonåringen. I mitt stilla sinne var jag mer inne på att det var någon vuxen man som är medveten om Umeå kommuns alkohollag, det vill säga att offentligt alkoholintag blir förbjudet när man inträder "centrumfyrkanten", vilket också just den järnvägstunnel vi stod intill utgör gränsen för. Nåväl. Vi behövde en påse, och jag såg inga moraliska skrupler i att tillskansa mig denna påse. En stund senare var vi på Ica Maxi och pantade alla burkar vi hade hittat. Den oöppnade bruna flaskan behöll vi som sagt.
Nå. Den här lilla berättelsen gick alltså ner igår, lördag. Nu hade vi söndag, och efter att ha låtit flaskan ligga i frysen en knapp halvtimme innan middagen serverades var det läge att öppna den. Faktiskt inte alls otrevlig, blev mitt utlåtande. Någonstans hade jag svårt att njuta till 100% för jag hade en otäck neuros, nämligen att det hela var ett vedertag från en psykopat. Någon hade alltså blandat öl och exempelvis mänskligt urin, och sedan täppt igen flaskans kapsyl propert (troligtvis m.h.a. ett specialverktyg) och sedan planterat (pun intended) den där i buskaget, i syfte just att någon skulle fiska upp den. Ja, oerhört långsökt, men i mitt stilla sinne var jag likväl där, som vi satt till bords, denna söndagskväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar