Tisdag, v. 23: Grillning med Karlssons

Det var tisdag, och vädret var härligt. På eftermiddagen ringdes ett par samtal och kort därefter var grillningen spikad. Vi strålade samman på vår baksida i sitt givna söderläge. Alexander hade — precis som sist — med sig Brewdog Hardcore Ipa (1591 på Systembolaget), och han var inte sen att bjuda på en. Underbara Alexander.



Vad gäller den tekniska grillningen var det först lite problem. Grillen var mer eller mindre full med endast halvanvänd kol sedan förra grillningen, och vi har hittills varit alltför snåla för att köpa en askhink, och Bostaden har ännu inte placerat ut sådana där ask- och koltunnor vid miljöhusen på Ålidhem. Så, hur skulle vi göra?

Samtidigt återstod den gamla tandagnisslan med den två liters glasslåda som stått ute på balkongen med diesel och tjugo stycken badande hjulbultar. Avfettning at it's finest, som någon uttryckte sig. Nå. Jag har läst mig till att förstå att diesel är klassat som miljögift så att man inte får hälla ut det i avloppet eller ens ute på bakgården. Så, den här glasslådan med hjulbultarna har fått stå kvar ute på balkongen långt efter att jag ansåg hjulbultarna vara någotsånär rena. Nå, nu såg jag mitt gyllene tillfälle.

Jag hade läst på flertalet diskussionsforum att lite mer avancerade grillmästare föredrog användandet av diesel framför traditionell tändvätska, då denna inte gav den äckliga smak av tändvätska i maten. Nu fanns det läge att slå två flugor i en smäll; dieseln skulle förbrännas naturligt vilket skulle spara mig ett besök på Återvinningscentralen, och dessutom skulle detta drivmedel få göra nytta ännu en gång. Big win, tänkte jag spontant.

Jag tömde hela glasslådan över det gamla kolet och lät det dra in en stund. Sedan tände jag på. Oj vad det brann, och länge. Det tog betydligt längre tid för lågorna att vika ner sig än med tändvätska, fast å andra sidan blev glöden märkbart jämnare och finare. Detta trots att vi faktiskt rockade gamla kolrester från en tidigare grillning. Wow.



Jag hade dragit mitt strå till stacken i och med antändning av kolet, sedan överlåt jag det faktiska "vändandet" till kvinnorna. Det där har aldrig riktigt varit min starka sida. Jag glömmer så lätt av mig och fastnar i en djup diskussion istället för att vända köttet. Ingen vill väl äta vidbränt? Nej, jag tänkte väl det. Men ack så gott detta blev, oj oj oj. Grönsaker och bearnaisesås serverades till, och jag mådde obeskrivligt bra när jag inmundigade denna grillning i strålande väder och klockrent sällskap. Snacka om en vinnande tisdag.