Ett schysst klipp till lunch
När jag hade lunch gled jag ner till Konsum för att kika i det magiska hörnet. Win, denna torsdag, det fanns ett par lådor till vettig kurs. Tjugofem kronor för en lunch som man blir mätt på känns helt rätt, i min bok.
Eftermiddagen med allt vad den innebar
En riktigt solig och skön torsdagseftermiddag. Vi inledde ute på bakgården, för att senare framåt kvällen [efter ett hedervärt besök av Alexander och Emil] göra en liten promenad upp till Ålidhemsparken. Klara poserade i den rosa känningen som hon fått av sin faster. Det var onekligen en vacker klänning på en vacker tjej.
Nytt däck och kedja till militärcykeln
På kvällskvisten skred jag till verket med lite projektande. Dels gällde det däck.
Jag fick idag ett [något oväntat] erbjudande om att köpa ett gäng däck som utgått ur ett specifikt sortiment. Det var heller inga skitdäck, utan fina Nokian med det [tämligen udda] måttet av 584 mm i innerdiameter. Bredden var 44 mm, vilket [i enlighet med den standard som ETRTO har tagit fram] utskrives som "44-584". Glöm alltså de forntida tum-måtten, då de i regel skapar mer förvirring än säkerhet i frågan om vilket slang/däck man ska ha. Dagens onödiga vetande, för somliga; matnyttig och användbar information, för somliga andra.
Nå. Till saken hör att den urgamla svenska militärcykeln av modell tyngre har just 584 mm fälgar, var de ursprungliga däcken mäter 54-584, vilket i vanlig folkmun ofta kallas "ballongdäck". Samma däck ses på den svenska (läs: kinesiska) nyproduktion (läs: plagiatet) av de gamla militärcyklarna, nu med Kronan som utgivare.
Nåväl. Vad som hör till saken är att fälgarna på dessa gamla klossar är riktigt breda, och i mitt stilla sinne funderade jag på om 10 mm smalare däck skulle se konstigt ut, typ en knäpp V-formning utifrån fälgen sett, när man i själva verket vill ha mer av en U-form, gärna med lite svängig båge; tänk formen på väggarna från bokstaven O. Ja, alla förstår nog mitt dilemma, i denna stund. Nå, som här ganska tydligt framgår blev det inte alls fult och V-format, utan ganska jäkla perfekt, allt som allt.
Nästa projekt skulle röra min cykelkedja.
Häromdagen kom jag ut och möttes av en punktering på bakhjulet. Suck. När jag samma kväll rådde bot på det märkte jag något när jag skulle sätta tillbaka hjulet. Det läge var kedjan är spänd innebar plötsligt att halva kupolmuttrarna hängde utanför ramen, alltså bara halva muttrarna sög tag. Fasansfullt. Så har det inte varit. Men så slog det mig att det faktiskt är såhär kedjor betar sig; de blir successivt längre och längre, och bör då bytas ut, och helst ska bakdrevet bytas i samma veva, då det som regel slits i samspel. Nå. Det slog mig att jag har trampat otaliga mil på den här militärcykeln, ända sedan den kom i min ägo i början av 2011. Det var kanske trots allt inte konstigt att kedjan började ha gjort sitt. Visst var det möjligt att helt enkelt kapa ett par länkar och köra vidare, men detta är fusk. Det är alltså inte så man ska göra.
Lyckligtvis hade jag splitterny kedja kedja liggande i städskrubben. Det var en söndag i början på april som jag gjorde ett klipp och införskaffade ett par (tre stycken, faktiskt) standardkedjor (1/8" x 1/2"), då för endast tjugo kronor styck. Alltsedan dess har ju faktiskt två kedjor hunnit gå åt, den första vid restaureringen av den urgamla svenska Monark som jag ursprungligen fick av min äldre systers dåvarande fästman, och som jag sedermera gav till min systerdotter i födelsedagspresent när han nyligen fyllde fjorton år. Den andra kedjan gick åt när jag fick ordning på Ingrids gamla Monark, så nu hade jag endast en kedja till mitt förfogande. Perfekt. När jag hade tagit loss den gamla kedjan hängde jag de två (ny och gammal) bredvid varandra, och man såg genast att den ena var utsträckt. Med länkar jäms med varandra som utgångsläge såg man tydligt att efter bara tre-fyra länkar så skenade den gamla kedjan iväg. Oj oj oj. Skönt att få den bytt.
Efter att ha smörjt kedjan med rikliga mängder klisterolja tog jag en premiärtur. Det gick fint, men jag lade märke till att det knastrade rejält när jag tog i lite grann på tramporna. Märkligt. Kanske behövde den splitternya kedjan lite tid att komma överens med det [garanterat i viss mån slitna] bakhjulsdrevet. Nåväl. Jag tänkte på det allmänna rådet om att man ska byta drev och kedja samtidigt, och började nästa sekund fundera över hur svårt det kunde vara att byta bakdrev på gamla militärcyklar. Var det frågan om ett standarddrev, till exempel? Jag satte mig med bakhjulet till en av de militärcyklar som jag håller med på renovering av (den jag saknar vevarm till), och ganska snart var såväl dorn som haknyckel och konnyckel framme, och kort därefter var baknavet någotsånär öppet. Den kedjepiska jag hade till mitt förfogande ville inte riktigt spela väl med detta drev, antagligen är den tänkt för de 3/32" drev som man vanligtvis använder dessa med. Nå, då jag inte fick nåt stadigt grepp om drevet var det svårt att få lös den militärgröna ringen synlig på bilden just ovanför drevet. Jag fick lägga projektet på is, iallafall för stunden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar