Förmiddagen: Kaos
Klockan var strax före åtta när jag rullade in bakom Rådhuset och ställde ifrån mig och låst cykeln. Jag hade mina hörlurar på mig, men reagerade på att en arbetskompis som anlänt bara en halv minut tidigare liksom tycktes ha frusit fast i dörren efter att hon hade öppnat den. Det såg lite märkligt ut. Jag fortsatte att gå mot dörren som hon stod och höll upp. När jag kommer i jämnhöjd tar jag av mig hörlurarna och musiken. Då hör jag det. Det där robotliknande meddelandet, på svenska och engelska om vartannat. Brand har utbrutit, vänligen lämna byggnaden. Använd ej hissar", para-reciterat. Mellan röstupptagningarna ljöd en slags otäck krigssignal. Det här är tredje gången jag råkar ut för detta under mina år. Nu hade jag tack och lov inte ens hunnit in, så det var lätt att evakuera.
Ja, det var då bara att vänta utanför. Jag måste ge Brandförsvaret en eloge för en riktigt snabb utryckning. Det tog inte många minuter innan det det stora fordonet rullade in med saftblandare på taket. Ut hoppade ett gäng män(?) iklädda masker och syrgastuber på ryggen. Rökdykare, antagligen. Jag hann då tänka att det här kanske faktiskt var frågan om en riktig brand, eller så är det bara rutin att de går in på detta sätt. Nåväl. I nästa skede börjar det rinna ut vätska under brandbilen. Konstigt, det påminde litegrann om kondensvattnet som ibland ses rinna ut ur bilars avgasrör, men det här var en kvantitet i kvadrat, så att säga. Jag förstod ingenting.
I nästa skede ringde det på min telefon. Ingrid. Jag förklarade att brandalarmet hade gått och att vi stod utanför och inväntade order. Ingrid avbröt och sa att nånting hade hänt. Vadå? Klara! Hon hade lekt Djursjukhuset och klippt Gustaf i örat — med sax. Ingrid var helt till sig och pratade om allt från att ta Gustaf till veterinären till att ta Klara till närmsta BUP-mottagning. Jag försökte finna sinnesro, där jag stod och inväntade att brandförsvaret skulle lätta ankar. Nå. Kort senare blåstes faran över och vi tilläts åter in i byggnaden. Innan morgonmötet hann jag bolla med Ingrid igen, och hon hade då lugnat sig lite, Gustafs öra var under kontroll, men Klara var belagd men strikt utegångsförbud och födelsedagskalaset hon var bjuden på samma eftermiddag kunde hon bara fetglömma. Nu var det mord och inga visor.
Eftermiddagen: Avkoppling
När jag kom hem på eftermiddagen föll jag rakt ner i fåtöljen ute på balkongen. En kopp kaffe i min hand, och dagen rullade på, utan utflykter. Our daughter has a curfew.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar