Ungen till förskolan
Så var det dags för den första mer eller mindre skarpa dagen förskoledagen för Klara. Inskolningen var ju häromveckan och förra veckan valde vi p.g.a. min fem dagar långa semesterstretch att ha henne hemma, men nu var det som sagt dags. Lyckosamt nog började jag inte jobba förrän en bra bit in in på dagen, denna måndag till ära. Detta gav mig det stora privilegiet att få lämna av ungen.
Det var — som bilden tydligt förtäljer — ingen veckostart med strålande sol, utan regnet låg mot asfalten, men vi var förberedda med regnkläder, eller åtminstone Klara var då det. Avlämningen gick som en dans på rosor, Klara blev mött av kompisarna (bland annat en av gårdspojkarna) vid dörren och jag hann knappt få mig en puss och kram så var hon insprungen.
Plåster på såren
Regnet fick mig att bäva inför att cykla in till stan. Min älskade hustru var en hjälte då hon erbjöd sig att åka in med mig, då parkeringsavgifterna i stadskärnan annars i princip omöjliggör för den någorlunda ekonomiskt tänkande att ta bil till stan. Nå. Jag gjorde mina mjuka fem timmar i butiken och sedan när jag klev ut på eftermiddagen stod ingen gul bil och väntade. Suck. Jag befarade det värsta, och ringde genast upp hustrun.
Va? Nej, hon var hemma, ungarna lekte. Just ja, jag skulle ha hämtning också, då jag inte cyklade. Det hade hon totalt glömt bort. Jag skulle ljuga om jag påstod att jag skrattade och sa att hon skulle ta det i makligt tempo, i denna stund. Det regnade fortfarande och jag var inte på det bästa humöret. Nå. Då jag förstod att det skulle ta ett tag knatade jag ner till Rådhustorget och unnade mig en rullpizza från den där vagnen som jag börjat besöka alltmer flitigt, på sistone.
Handel med Kina
När jag så väl kommer hem ser jag — till min stora förtjusning — att jag har post. Det är inte en utan två sådana klassiska gula jiffy bags som såväl kineserna som engelsmännen i regel använder till sina försändelser av prylar från eBay.
Jag förstod att det var frågan om just sådana beställningar. En kort stund senare öppnade jag påsarna, och den ena visade sig innehålla en adapter (USB -> RS-232) vilken jag förvisso inte har något direkt behov för idag, men kan tänkas ha inom obestämd framtid.
Den andra påsen innehöll en trådlös (Bluetooth) OBD2-adapter, det vill säga ett gränssnitt för att koppla upp sig mot ECU:n ("datorn") i sitt fordon med exempelvis mobiltelefon, laptop, eller surfplatta. Jag har sedan tidigare ett sladdbaserat gränssnitt (med stöd för protokollen KL/KLL) som jag köpte på Kjell & Company för ungefär ett år sedan. Nå, trådlöst är tidens melodi och den löjligt låga prislappen på eBay fick mig att lägga en beställning utan att tveka. Nu återstår konfiguration och test i skarpt läge.
Kvällskvisten
På kvällskvisten gick jag först och donade lite med den här långdragna städningen och packningen inför flytten som drar sig allt närmare. Jag fick som vanligt alldeles för lite gjort, och gick istället runt i små tankecirklar både en och två gånger. Nå, jag fick mitt i allt för mig att de (4 st) påskmust vars bäst-före-märkning har passerat för en bra bit över ett år sedan kanske borde avsmakas.
Jag provade ju att lägga ut en annons på Citiboard, men den blev efter bara nån timme borttagen och jag fick ett meddelande med info om att jag stridit mot reglerna då man inte får annonsera om livsmedel på Citiboard. Fair enough. Jag korkade upp en flaska och hällde upp ett glas. Smaken fanns ju, men kolsyran uteblev. Drycken var helt avslagen. Suck. Det var inte ens gott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar